Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1791—1792.
489
• Atterbom/ hvilken, lika som Malmström, icke omtalar
denna, med 1790 inträdda, vändpunkt i
Stockholms-Po-stens historia, kan dock icke undgå att märka, att kring
denna tid en förändring inträdt, att "nu i
Stockholms-Posten röjer sig en större omsorg, att göra dessa
granskningar om icke just mycket grundligare, dock alvarligare
och liberalare" *). Men Thorilds anfall på Kellgren skulle
motiveras, och derföre heter det vidare:
"I alla fall måste dock erkännas, att Kellgren och hans medbröder
ännu alltjemt gåfvo mången anledning till ett icke orättvist klander:
och det framförallt i sin kritik. Det var härvid, och närmast på
grund af vissa dess nyaste företeelser, som Thorild hufvudsakligt
fästade sig. Det tycktes honom, att den hade i dessa företeelser ånyo
blottat sitt innersta väsende, och visat sig fortsätta de oarter, med
hvilka den varit behäftad alltifrån sitt tidigaste framträde: böjelsen
att öfverhufvud, i hela sättet att granska, sällan eller aldrig gå till
rätta djupet af saken; att, i följe deraf, än draga vissa skrifter fram
inför ett tribunal, under hvars domsaga, de ej hörde, än döma andra
efter principer, som ej på dem borde tillämpas; att mest sysselsätta
sig med granskarkallets negativa åligganden, och föga, eller sällan
och flygtigt, med dess positiva; att med utmärkta författare gå till
väga blott komplimentvis, när de tillhörde det egna vittra
brödra-gillet, och blott tystnadsvis, när de (liksom Lidner ocli Thorild) icke
der kunde inpassas, utan snillrikt och vågsamt fullföljde sjelfständiga
banor; att oftast och utförligast uppehålla sig vid medelmåttor,
obetydligheter, dåligheter; att göra jagt på svagheten, och skoningslöst
framhafvà den till spelöje, när och hvar den kunde träffas; att gerna,
när man nedlät sig att yttra mer än blotta maktspråk, i stället för
bevis nyttja satiren och parodien; att på talangen för den sistnämnda,
och i det hela på talangen för skämt, lägga en öfverdrifven vigt; att,
i allmänhet, hellre beskratta än undervisa, hellre afskräcka än
uppmuntra, hellre förtrampa än upplyfta."
Vi hafva aftryckt hela denna Atterboms anklagelseakt,
*) Atterbom s. o. IV. s. 324. — "Öfverhufvud kan det ej undfalla
oss, som tillhöra dessa mäns efterverld," heter det V. s. 8, att "Kellgrens
dagblad, sådant det var under sista tiden af hans förvaltning,
verkligen mera skred framåt i en alvarligare medborgaranda, ett
bemödande, att mindre lösligt recensera, ett större omfång af ämnen."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
