Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
490 KELLGRENS „ OCH LEOPOLDS STRID MED THORILD.
för att mot den få anföra några ord till svarandens förmån.
Emot den möjliga invändningen, det Atterbom vid denna
teckning icke afsett blott tidpunkten från 1790, vilja vi
på förhand erinra derom, att han afsett tidpunkten näst
före Thorilds andra uppträdande, hvilket inträffade i Aug.
1791. Hvad först angår förebråelsen för bristande djup
i granskningen och större benägenhet att fullgöra
granskarekallets negativa, än dess positiva åligganden, så är
denna hämtad från våra dagars stegrade anspråk på literär
granskning. Man bör ock besinna, att det ringa
utrymmet i ett litet dagblad icke tillät stor utförlighet, så
mycket mera som ett angifvet hufvudsyfte var att genom
utdrag göra allmänheten bekant med böckernas innehåll.
Men hur alvarsamt Kellgren tog sitt värf, af hvilket varmt
intresse han besjälades för svenska vitterhetens höjande,
derom vittna dessa hans egna ord, hvilka läsas som en
inledning till en lofordande anmälan af ett versifieradt tal
öfver freden i Wärälä, hållet i Upsala, af en ung dittills
okänd, magister A. G-. Ekeberg.
"Det tröttsamma företagande att för allmänheten till innehåll och
beskaffenhet anmäla hvarje utkommande skrift af mer eller mindre
värde, som genom offentligt tryck och försäljning erbjuder sig till allas
dom; det tvång häraf följer, så länge det goda är mycket sällsynt, att
oftare nödgas ogilla än berömma; deraf ådragne missnöjen, ovänskap,
hat; misstydde afsigter, som drefves man endast af kitslighet, af
afund, af arg håg att allt lasta; som ville man upphäfva sig till
lagstiftande orakler, då man ej annat gör, än hvad ingen är betaget, att
säga sin tanke, att yttra en fri röst och att underkasta den det
allmännas; alla dessa och flera vedermödor, som tillhöra naturen af
journalisters befattning, skulle föga uthärdas, utorn hoppet, att något
kunna bidraga till literaturens allmänna nytta, dermed
att man dagligen väcker, anleder och nästan tvingar en
trögare allmänhet till håg för dessa ämnen. Men hvad som
än mer och fullkomligen tröstar för dessa besvär; som gör att man
lätt kan glömma allt ofog, alla vrånga omdömen, framför allt dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
