Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"O, vous donc.
1701-1792.
493
N’ allez pas sur (les vers sans fruit vous consumer,
Ni prender pour genie un amour de rimer,
Craignez d’un vain plaisir les trompeuses amorces,
Et eonsultez long-teinps vojre esprit et vos forees/ (1791 n:o 52).
Gymnasisten replikerade i en häftig och stucken ton;
hvarpå Kellgren svarade:
"Det ömmar oss mycket, att hafva förolämpat en ung auktor, den
vi blott med ett hälsosamt råd velat tjena. Om afsigten varit, som
den någongång nödgas vara, att straffa eller afskräcka, så hade den
röjt sig genom stränga omdömen eller nyttjandet af sarkasmen.
Intetdera finnes i den öfverklagade recensionen, icke en gång att vi afstyrkt
författaren; och det blott i betraktande af hans ungdom och ännu
törhända ej utvecklade egenskaper. Men då vi tillika i hans utgifna
försök ej hade det nöjet att tydligt nog skönja det tillkommande
snillet, trodde vi oss vara skyldige både vitterheten den tjenst och
författaren den vänskap, den menniskokärlek att råda honom väl pröfva
sig, innan han fortfore på denna äfventyrliga ban emellan en dyr ära
och ett lättvunnet förakt. Vi voro förvissade derom, att i fall vi råkade
gifva detta råd åt en yngling af verkliga snillegåfvor, skulle det,
långtifrån att afskräcka, blifva honom fast mera en sporre och en
uppmuntran, att med bättre arbeten sådant ådagalägga." (n:o 96).
Röjes verkligen häri någon lust att "förtrampa?" Och
månne det är till gagn för vitterheten att uppmuntra i de
fall då man är tveksam om de poetiska anlagens tillvaro?
Äfven Malmström erkänner, att Postens recension är human,
kallar Bergs tedts svar näs vist och Kellgrens genmäle hofsamt2).
*) Malmström II. s. 475 noten. —■ Man hade denna tid en
ömtålighet för kritik, som förefaller oss förvånande, och den recensent, som
icke obetingadt berömde, hade, som Kellgren klagar, mycket att utstå.
Den minsta anmärkning upptogs som en personlig förolämpning. Vi
vilja anföra ett enda rätt upplysande exempel. Posten hade recenserat
ett tal, som prof. L. Nordmark i Upsala hållit öfver math. prof.
Schen-mark i Lund. Recensionen bestod mest af utdrag, beledsagade med
uttryck af aktning och beröm, ja recensenten tog sig af talet anledning
att glädja sig deröfver, att ändtligen tankens och sakernas vältalighet
kommit, så att likasom den sanna lärdomen icke längre består i ord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
