Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
494 KELLGRENS „ OCH LEOPOLDS STRID MED THORILD.
Beträffande tillmälet att med tystnad gå förbi Lidner
och Thorild, så erinra vi derom, att den förre under dessa
år icke skref något större stycke, och att den senares enda
utgifna arbete, "Critik öfver critiker," strax anmäldes i
Posten.
Öfverskåda vi St. Postens verksamhet under dessa år
och göra början med den vittra afdelningen, så möter oss
Kellgren, på höjden af sin poetiska utbildning, med sin odöd"
liga dikt, "Den nya Skapelsen eller inbillningens
verld." Atterbom kallar den "gudaskön," och inom vår
erotiska lyrik intager den ännu obèstridt ett af de främsta
rummen, så väl genom känslans renhet, djup och
innerlighet, som genom uttryckets melodiskt hänförande behag. Ur
de båda poetiska rigtningarne i samtiden har Kellgren tagit
det bästa. Han firar det nya ljus, som den nyfödda
kärleken kastar öfver hela skapelsen, i hvilket ljus denna synes
som en fullkomligt ny verld, på samma gång den i all sin
gestaltrikedom endast återspeglar det ena och samma: den
älskades bild (1790 n:o 4). Till samma tid hör satiren,
"Jordens skapelse," uti hvilken skalden låter vårt dårhusklot
vara en skapelse af Momus, hvilken, sedan Jofur för den
öfriga verlden förkunnat denna lag:
gräl, så består icke heller den sanna vältaligheten i ordprål. Till
slut anmärktes, men endast som "vårdslösheter af ringa
betydelse," uttrycken: "en utmärkt händighet att handhafva" samt
"ett anfall af slag nedslog dess jordiska hydda." Men denna ringa
anmärkning väckte till den grad prof. Nordmarks förbittring, att han,
i insända artiklar både till St. Posten och till Dagl. Allehanda,
besvärade sig öfver denna granskning, och förklarade sin granskare vara
icke en recensent, utan en häcklare, hvars naturliga vapen vore löjet
— oaktadt i recensionen icke står att upptäcka en skymt af begär att
förlöjliga — och som blott berömde sina enskilda umgänges vänner.
Posten svarade värdigt. (Se n:o 238, 251, 281. Dagl. Alleh. 278).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
