Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1791—1792.
505
grad mer af svaghet, än det s. k. förträffliga och starka, ty
detta är sjelft ett svagt, i jemförelse med en högre styrka,
eller med det högsta. All kritik, som icke gick ut på att
framhålla denna relativa fullkomlighet, syntes honom derföre
oädel och falsk; ja, denna åsigt förde honom slutligen till
misstroende mot all kritik. Att Kellgren i sin kritik
visst icke uraktlät att framhålla de granskade arbetenas
förtjenster, kunde Thorild, med sin fördom mot honom, så
mycket lättare komma att förbise, som han fann redan det
tadelvärdt att bristerna omnämndes. Det kunde vidare icke
fela, att vissa uttryck och satser i St. Postens kritiker skulle
stöta Thorild. Den personliga oviljan mot Kellgren ökade
missnöjet. Och när nu dertill kom, att, som Thorild sjelf i
inledningen till sin broschyr framställer saken, Kellgren var
den ende smakdomaren på svenska parnassen, och mot hans
utslag "hvarken knäpp eller kny af motsägelse" hördes, så
antog han i Thorilds ögon skepnaden af en tyrann, hvars
envälde hotade "friheten af allas bästa vett," och uppkallade
den väldige till hämnare, till beskyddare för svagheten. Och
så mycket hellre åtog sig Thorild denna roll, som
tyrannen var Kellgren, ja, för dennes skull gjorde han en
inskränkning uti sin eljest så liberala lagstiftning för kritiken.
"Man bör", sade han, "vara mild, förutan mot den omilde."
Till nöjet att krossa sin fiendes diktatur kom behofvet att
låta liöra af sig, kom lusten att "slåss;" han hade hvilat sig
så länge, att han önskade vederqvicka sig med ett litet
tornerspel4).
*) Thorild skrifver: "Jag således rent hoppas, att kunna börja med
er en strid, väl liflig, men vida skild från all både en narrs och en
barbars vildhet. Ty vi tänke icke att gifva, såsom fordom Roms
trälar, fåktarspel åt en lysten, hög eller låg, pöbel; utan riddarprof, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
