Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
506 KELLGRENS „ OCH LEOPOLDS STRID MED THORILD.
Om vi, liksom mängden af Thorilds samtida, icke kunna
inse nödvändigheten af det anfall, hvilket han genom sin
"Critik öfver Critiker" riktade mot Kellgren, om vi anse,
att han i sina beskyllningar gör Kellgren orätt, om vi finna
de sanningar, han framställer, starkt uppblandade med
paradoxer; så hindrar detta icke, att vi hafva fullt erkännande
för den genialitet, som der på så många ställen röjer sig,
för den glänsande eller gnistrande stil, som icke, oaktadt
flera oförnekeliga lyten, i något annat hans arbete
öfverträffas, än svingande sig upp till sublimt patos, än obesväradt
rörande sig inom burleskens område. Den är deklamatorisk,
som stilen i alla Thorilds skrifter från denna tid, men
denna deklamation är uttrycket för en varm och liflig känsla;
och äfven der, hvarest man icke kan gilla, är man utsatt
för att ryckas med af hans vältalighet.
Den 10 Aug. 1791 ßnner man första gången i
Stockholms-Posten annonserad: "Critik öfver Critiker, med
utkast till en lagstiftning i snillets verld," första
delen. Den är tillegnad "Recensenten i Stockholms-Posten,"
och har följande innehåll.
Granskning är rättvisa, skipad i snillets verld, men om
lagarne för densamma har man, säger Thorild, i vår som i
alla länders vitterhet hittills icke haft något klart begrepp.
Kritikens fackla, som skulle förelysa snillen på vägen till
ära, har man slagit i synen på dem, och sjelfva svagheten,
som alltid i naturen är helig, har blifvit gifven till spillo
åt hvar nidings lilla styrka, ett gäckspel åt de vittras
grymhet. De sanna lagarne för kritiken afser derföre detta arbete
att uppställa. De härledas ur denna enkla grundsanning:
skämt och alvar, till ära för vitterheten och den skönhet, som der och
allestädes är den enda, sanningen." Critik öfver Critiker I. s. 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
