Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508 KELLGRENS „ OCH LEOPOLDS STRID MED THORILD.
Andra lagen är: "Att döma allt efter sin grad och sin
art," ty "allt göres icke för alla," d. v. s. hvad den ene
ur sin synpunkt, eller på sin bildningsgrad, icke finner
skönt, kan behaga en annan på annan bildningsståndpunkt6).
"Måttet för hvar skönhet ligger inom dess grad och art.
Lagen att döma efter, är just detta mått ... En bondflicka
kan vara rätt söt, men är icke gjord för assembléen eller
couren. Den som håller ett tal på vers i Skara, menar
dermed att fröjda icke Stockholm, icke Paris eller Rom, utan
Skara. Men när, med er kritiks fantastiska despotism, ni
kallar honom upp i denna högsta krets af vitterhet; så förlora
sig der hans skönheter och hans fel blifva vidunder . . . Lät
oss icke höra ett ord om den allmänna tukt, som i
vitterheten är nödvändig." Äfven der bör man börja med de
största och bästa. Tredje lagen lyder: "Ingenting göres för
sina fels skull, utan för sitt värdes skull." Derföre
bör ingenting dömas efter sina fel. Det är omöjligt för
någon dödlig, i sin krets, att vilja göra en skönhet och
dock göra en fulhet. Äfven en ursinnig, fast i en verld af
6) I detta sammanhang påträffar man följande ofta anförda rader:
"Och jag, min Herre, jag sjelf kan heligt försäkra er, att jag i
verldens bästa skaldestycken än aldrig funnit det innerliga patos, jag en
gång fann i Beimund och Melusina, det höga episka, jag fann i Olger
Dansk, den rörande sedolära, jag fann i Carsns och Modertis, den
poetiska ljufva hänryckning, jag kände af Fogel Blå.v — Man har i dessa
rader trott sig se ett Thorilds erkännande af folksagans och
folkpoesiens värde; det är mycket möjligt, att Thorild erkänt detta värde,
men här säger han det icke. Sammanhanget visar, att han här blott
velat anföra ett exempel, för att upplysa satsen, "allt göres ej för alla."
Han har sålunda dermed icke sagt annat, än att han som barn "en
gång fann" patos m. m. i dessa sagor, liksom den största verkan
af det sköna, så i grad som vidd, "göres på hopen genom
slagdäligor,^ eller liksom "en bondflicka betraktar som höjden af poesi den
visa, hon fått af sin gosse."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
