Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1791—1792.
507
Att taga hvar sak för hvad den är. Första lagen är:
"Att veta hvad man skall döma." Det mesta, som
skrifves, talas, tryckes, tillhör icke vitterheten, utan det
allmänna vackra lefvernets gång och stora fria rörelse.
Derföre skall endast det dömas, som sjelf rent och offentligen
bjuder sig till snillets strid och ära5), med andra ord,
allt som skrifves för priser, för akademier, och för intet
annat skäl än lärdomens och vitterhetens ära. "Om allt
annat skall ni tala väl eller tiga, af det stora klara skäl, att
det — angår er icke." Granskningen har hos oss icke varit
annat än förgrymmade mesars triumf öfver svagheten, än
ett herradöme af vittert pack, der den ene stackaren aldrig
kunnat nog förlusta sig af att vara den andres tyrann.
5) Här upptager Thorild denna invändning: "Men skall man då ej
tukta, gissla, härja, utrota det dåliga ?’’ och besvarar den : rMin Herre,
Gud skydde er egen varelse! När ni säger det dåliga, så menar ni
svagheten; ocli denna är ofta älskvärd, är alltid oskyldig; och — jag
talar nu till er själ — skulle det ej vara nog till att förlåta, ja till
att hålla af svagheten, att den ger oss en så gudomlig tanke, en så
ljuf känsla af vår egen höghet? Ack, hvad vore denna, utan
svagheten och de svaga? Men bedrag er ej i er tainerlaniska hetta.
Svagheten, min Herre, stiger ofta upp till de största behag — men är ändå
svaghet, i hänseende till en högre styrka. Ser ni väl då, hvad
förödelse ni stiftar? Och, jag frågar, hvilken, hvilken Gud håller sin
sköld öfver ert egna hufvud?
Denna brinnande lust att tukta och föröda det dåliga, det är, det
svagare — är, då ni besinnar, att det dåliga, det svagare, uppstiger
ända till Guds egen thron, att Cherubini och Serafim icke äro rene,
att den högste, alla verldars, Criticus kunde gerna döma dem till
skorrare i sång och fånar i snille, är, säger jag, en ursinnighet. Men
åter, då ni erinrar er de stora sinnens art, huru de ljunga endast mot
våldet, pröfva sin styrka endast mot den starke, men le, i skyddande
gudomlig mildhet, mot de svage — sä finner ni, att denna brinnande
lust att tukta och föröda det dåliga, det svagare, ej annat är än en
stackares lust att vara förfärlig, än det stora snillet hos en fåne, och
heroismen hos en mes."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
