Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1791—1792.
511
ämnad till en kritik[Jjfver vårt sätt att recensera och granska. Med
hvad skäl, må andre döma. Vår röst är jäfvig i egen sak. Hvad
stilen angår, vid hvilken vi förnämligast plage fästa vår
uppmärksamhet, så synes den oss här, som i allt hvad vi känne af samma hand
vara mycket egen till förtjenst som fel, full af värma och kraft, men
i allmänhet mera ljus, än i auktors förra skrifter. De växlande
toner af skünit och alvar, som öfverallt nyttjas, åstadkomma en så
mycket större kontrast, som, då skämtet ej sällan tyckes sänka sig
ned till bouffonnerie, stiger deremot det alvarsamma någongång till
sublimt. Af förra slaget anse vi de flesta af författarens jemförelser:
såsom att likna vissa höga, vittra personer vid småvackra, vindögda
och högfärdiga mamseller, svenska läsande allmänheten vid en
(fruktansvärdt snart blifvande) bondförsamling i vett, recensenten i
Stockholms-Posten vid en vitterhetens, en det sannas och skönas klockare,
med ( den oädla gamman att alltid modigt få taga upp psalmen, för
att höra en lång och väldig chorus af falska toner skorra den efter,
o. s. v. Af senare slaget är, till exempel, denna verkligen sköna
apologi för svagheten: "Består icke,’* yttrar sig författaren, "hela
verlden af det svaga? Är icke ni, är icke jag, liten, fattig, svag, behöfvande
att skyddas? Och detta större, för hvilket vi bäfve, är det icke åter
stäldt just så? Välsignad vare evighetens styrka: den kunde krossa
allt; men gör allt för att skydda allas lif. Till denna högsta makt
kastar jag en blick upp, och finner denna milda känslan för det svaga,
jemte dess gudomliga höghet, så ljuf, att, emot sällheten att den äga,
Jag anser den äran så liten som ömklig att sitta, en herrlig, men
kall narr, på hela verldens thron. Derföre är ock den, Som
lättsinnigt trampar den svage, i mina ögon naturens ytterste niding; och
derföre är mitt förakt för en tyran oändligt, då mitt hat känner en
gräns." — Med detta citat afslutas recensionen: "alltså", säger Atterbom,
"med att hos läsaren qvarlemna ett förmånligt intryck. Och man ser,
af sjelfva inväljandet, att Kellgren djupt senterade, hvad han här
anförde."
Detta tillmötesgående hade på Thorild ingen verkan.
Han hade redan då sin andra del under pressen, och med
anledning af recensionen fogade han endast till några "Små
förklaringar," hvilka visa, att han tagit synnerligen illa upp
uttrycket "bouffonnerie" samt att hans harm snarare ökats
än minskats af denna anmälan. Andra delen af ^Critik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
