Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1791—1702. 517
läses i andra delen. Under denna grupp upptagas ett tal af
Schmiterlöw öfver frih. Wrangel, samt ett tal af Dan.
Ker-nell i anledning af Förenings- och Säkerhets-akten 2).
Kellgren hade, i sina korta recensioner af dessa, meddelat några
utdrag, hvilka han klandrat och hvilka Thorild nu försvarar,
särskildt hvad Kernells tal angår, mera qvickt, än befogadt.
Andra gruppen har till rubrik "Poeter i landet." Men i
denna del uttalar Thorild blott sitt förakt för konsten att
göra vers, hvilket han säger vara det största lappri under
solen; fortsättningen skulle komma i nästa del. Till slut
afgifver Thorild några förklaringar med anledning af
Kellgrens recension. Han beklagar sig öfver uttrycket
"bouffon-nerie" och har följande läsvärda tankar om stil:
"Stil — är icke mer än en, och det är Sanningens. Denna
stil — är stor, liten: hög, förtrolig: lätt, vigtig: enkel, ståtlig: ringa,
glänsande: tjusande, förfärlig: allt, men alltid sann, och i sin
sanning alltid naturligt skön. Detta är klart, min läsare; ty stil kan icke
vara annat än konsten att göra en sak lefvande för eder. Denna
konst är det samma, som genie: och svarar emot gudomlighetens konst
att med en vink gifva lif och varelse".
Tredje delen af "Critik öfver Critiker" utkom
d. 18 Jan. 1792 och innehåller fortsättningen å profven på
Kellgrens kritik. Kapten v. Holtliusens komedi,
"Slädpartiet", hade blifvit granskad af Kellgren strängt, men ej
bittert, och en polemik hade med anledning deraf uppstått.
2) Det förra är recenseradt i St. Posten d. 14 Mars 1791, med svar
af Schmiterlöw d. 10 Maj; det andra d. 25 Mars 1790. I en not
påpekas äfven recensionen af Sparrmans tal öfver Ekegren i Vet. Akad.
"Hvad brott", ropar Thorild, "är väl det att förvilla sig på några ord
och talesätt, eller som värst, att sudda ihop några färger i ett
olyckligt försök att göra dem skärande och höga, emot det straff att med
kändt namn ställas upp till skam. Och detta vågas emot en man,
aktad i andra länder, och af rar merit. Det är förunderligt, att det, som
är ädelt i nationens lynne, icke länge sedan förklarat sin harm emot
dessa vildheter." Talet är svagt och fullt af gallimathias.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
