Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
520 KELLGRENS „ OCH LEOPOLDS STRID MED THORILD.
bifall för det finare skämt, som funnes i pjeser af mera
upphöjd ton." På ett tredje ställe (1790 n:o 136) utfar han
mot stycken, som icke hafva annan komik, "än ett lågt
bouffonnerie, misspassànde infallen, oanständiga ekivoker,
triviala ordspråk, och ett brottsligt efterapande af kända
personer i drägt och tal." Huru nu förklara Thorilds lika
häftiga, som grundlösa utfall? Yi vilja ogerna tro på det
uppsåtliga i förvridningen af Kellgrens ord, vi tro snarare, att
när Thorild, som nu en gång för alla såg i Kellgren en
farsor, påträffade ett yttrande af denne, hvilket icke rent
af fördömde farsen, så var det för honom nog, att deri se ett
försvar, ett upphöjande af densamma. Så brusade han upp
i en, som han ansåg, rättmätig ifver; under och genom sin
deklamation blef han allt lifligare öfvertygad om riktigheten
af sin uppfattning, och slutligen nådde han den höjd af
patos, från hvilken fosterlandets dyrbaraste interessen
syntes honom hotade af Kellgrens förmodade kärlek för farsen.
Så målar Thorild stundom sjelf på väggen det fantom, mot
hvilket han sedan riktar sina häftiga deklamationer.
Fjerde gruppen bildas af "Öfversättningar," och
Kellgren beskylles att hafva staplat ihop en mängd fel ur dels en
öfversättning af Fergusons "Om borgerliga samhället," dels en
af Sternes "Sentimental Journcy," oaktadt båda originalen voro
mästerliga arbeten. Eljest anser man, att en kritik af en
öfversättning just har att säga huruvida denna är god eller
icke, och ju mästerligare originalet är, ju mindre
öfverseende är man mot fel i öfversättningen. Men Thorild säger:
"Huru skall det, som är godt, det som är ädelt i nationen,
någonsin uppstiga, om vi så låte oss evigt irras af desse,
från all gudomlig rättvisa förkastade, små andar, som kunna
se en fläck i solen, men aldrig solen;" och han försäkrar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
