Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
556 KELLGRENS „ OCH LEOPOLDS STRID MED THORILD.
het och dock göra en fulhet:" en "gudomlig princip,
som vår stora lagstiftare egentligen synes hafva antagit till
fördel för Haquin Bager, hr Bjugg, hr Manderfeldt, våra
släta öfversättningar och sina egna arbeten." — Efter att
hafva framstält en vederläggning af Thorilds anmärkningar
mot St. Postens kritiker öfver Schmiterlöws och Bergstedts
tal, öfvergår Leopold till att skärskåda sjelfva "Storverket."
Han anför Thorilds tre lagar för kritiken jemte
utläggningen af dem och frågar sedan: "Hvad har ni då velat
säga med dessa fattigheter och alla de stora rop af
sjelf-beundran, hvarmed ni förkunnat och beledsagat dem? Ni
har visserligen rätt, M. H., då ni påstår någorstädes med
er vanliga naiva skrifart: att allt det väder, som kan komina
ur det största gap i verlden, bevisar ingenting mer, än att
det var ett fanders stort gap, hvarur det kom."
rEu författare, mindre förundrad än ni, Min Herre, att hafva ett
par tankar; mindre fallen att uppblåsa, uppdrifva, utspänna till
allmänna lärosatser hvart litet begrepp, som upptindrar i hans hjerna:
mindre hastig att anse dessa ordskryllande tomheter, så nära intill
gränsen af det Stora Intet, for något djupt, rart, sublimt, oerhördt;
en sådan författare, Min Herre, i allt så olik er och jätten Manderfeldt,
skulle kan hända hafva anmärkt, med ett par rader, att man i
Stockholms Posten tilläfventyrs någon gång sträckt den vittra kritiken till
alltför obetydliga skrifter, och att hon vid andra tillfällen kanske
förgätit den skonsamhet, som vid dem kunnat finna rum. Men att nu
säga dessa enfaldiga, klara och så litet vigtiga saker, huru vidt
öppnar ni ej munnen? huru sväller och gä ser ni ej af stoltheten att
undervisa; huru bråkar ni ej ert lilla ämne, att deraf göra en
majestä-telig lagbyggnad? Ty jag frågar er inför hela den läsande och
dömande publiken, hvad har ni verkeligen sagt annat i alla edra tre
delar?–-
Det enda, man med någon tydlighet deraf kan fatta, är att ni
synes vilja inskränka granskningen endast till det mästerliga, och
deremot påbjuda en fullkomlig skoning för all medelmåtta. En så allmän,
så vanlig, kan hända så egennyttig, tanke kunde lätteligen vara
grundad, utan att ert verk derföre vore bättre. Men i sjelfva detta enfal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
