Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1791—1792.
’ 557
Miga och högst triviala, framfördt med så stor fordran på djupsinnighet
och så trygg sjelfbeundran, om ni nu till och med har orätt?
Den kortaste eftertanke skall säga er, Min Herre, att då en vitter
jurnals lag är den, att gifva begrepp om literaturens tillstånd i det
landet, hvarest den tryckes, har den ej annat val, än att recensera
detta landets författare sådane som de uppträda, goda eller
medelmåttiga, sublima eller släta.
Densamma ringa grad af öfverläggning, skall dernäst öfvertyga
er, att då ett lands kultur i allmänhet är svag, och de utkommande
skrifter, till den största delen, högst medelmåttiga, äro just
svaghetens fel de första och angelägnaste för granskningens hand att afhölja
och framställa; efter dessa fel så väl af publiken först måste begripas,
som af författare först undvikas, innan bägge, genom en uppstigande
förädling kunna föras till det högre och förträffliga. Ty med all
egentlig nationlig vitterhet förhåller det sig merendels på det sättet,
M^ H., att publik och författare hafva till hvarannan ett afmätt
förhallande; sa att auktorerne verkeligen blott tilltaga i förtjenst, i den
mån publiken undervises genom en mogen granskning, att urskilja
och förakta det usla eller medelmåttiga. Hvaraf ni bort finna, Min
Herre, huru rätt det varit att begynna denna granskning, just med
detta släta och medelmåttiga, för att sedan låta den följa med den
stigande smaken, ända upp till mästerligheten: icke att, såsom ni
föreslår, göra tvärtom. — — —
Jag skall tillägga, till hvad jag här sagt, en anmärkning, hvilken,
om ni den gjort, Min Herre, skulle besparat eder många fåfänga blad,
och kan hända någon ridieule. rDen lättaste lilla Mamsell, säger ni,
ler och begriper, att hon kan teckna sin sy-blomma och slå på sitt
klaver jxist som hon behagar, utan att med det ena förtärna Gluck
eller med det andra Raphael" Deraf slutar ni, att man lika så bör
få skrifva och trycka, vers eller prosa, så dumt man gitter, utan att
kritiken deröfver har att våga det ringaste missnöje: välförstående
så länge man dermed ej förtörnar någon stor författare. Man kunde
i förbigående billigt erinra er M. H., att om er lätta lilla Mamsell
log, — och liit allmänheten köpa rättigheten att höra henne; 0111 hon
log — och lät mot kontant betalning uthänga sin sy-blomma till
åskådande; så hade visserligen kritiken någon rätt att tillbaka le,
— och yttra sig deröfver.r
I öfverensstämmelse med dåtidens uppfattning af
poesiens väsende, söker anmärkaren sedan visa, att om det i de
sköna konsterna blott är fråga om skönt eller fult för
sinnena, om färg, skuggor, ljud m. m., så är det i vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
