Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1791—1792.
’ 559
äger någon? — Än mer: Hvartill syftar den helt stridiga slutsats, ni
deraf drager, att man ’’måste se i en skrift hvad den är, icke hvad
den kunde vara?" Ser man icke ganska väl hvad en usel skrift är,
när man säger, att den är usel? Men förlåt mig, det vore långt
lifligare, att i det stället säga livad den kunde vara."
"Man behöfver således icke fråga er, M. H., hvad ni sluteligen
menar med denna löjliga anmaning till recensenten: "När en liten
dödlig sätter sig ner att skrifva en liten bit — vers, tal, bok, så bör
ni i honom se en liten Gud, full af eld och alvar, färdig att ropa sitt
Vardel" — Nej, M. H., man bör i denna lilla dödliga se, icke en liten
Gud, utan en liten narr, och ändock icke så liten, om han ropar
varde ljus! och det blir oreda; varde gudomligt! och det blir
galenskap; varde ett mästerstycke! och det blir en uselhet."
Efter sjelfva afhandlingen följer ett "Tillägg,"som synes,
till största delen, vara skrifvet under broschyrens tryckning,
enär det i vissa fall är riktadt mot de tidningsartiklar, hvilka
Thorild låtit införa under sista veckan af Februari. Bland
dessa synes den, som innehöll bref-utdragen, hafva
alvar-samt uppretat Leopold. Tonen, i detta tillägg är icke längre
den skämtsamt gäckande; den är strängt resonnerande,
skarpt bestraffande.
Leopold vill, säger han, varna unga väldanade män för
att låta förvilla sig och anse "snillets styrka" bestå i
tankars och bilders uppdrifning eller ovanlighet, då den
snarare består i "deras enfald, deras påtaglighet, deras rikedom,
deras sammangjutning, deras ljuft skiftande färger och,
framför allt, i deras behörighet, deras jemna motsvarighet
till det ämne, man föreställer."
Thorild uppmanas att jemföra sina arbeten med arbeten
af erkända snillen, sådane som en Homerus, en Pope, en
Milton, en Shakspeare, och han skall då finna, att det är en
löjlig förvillelse, att tro, att det ovanliga, det vigtiga, det ej
triviala ligger i bemödandet att nti hvar särskild rad säga
något alldeles nytt, tillförene aldrig tänkt, aldrig uttryckt. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
