Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
558 KELLGRENS „ OCH LEOPOLDS STRID MED THORILD.
fråga om begrepp och tankar, förnuft eller vanvett,
upplysning eller mörker, och att det "derföre icke är en äfven
så likgiltig sak, hur dumt man rimmar, huru oredigt man
tänker, huru lågt man uttrycker sig, som hur er lätta lilla
mamsell tecknar sin syblomma eller slår på sitt klaver."
"Förtärna Gluck eller Raphael. Det är då den enda synd, som ni
tycker att en slät målare eller usel musicus kan begå? På samma
sätt i vitterheten. O, Min Herre, hvad ni har en liten och lycklig
erfarenhet af konsterna och vitterheten! De gifvas likväl till liun-,
drade tal, som utan att- vara hvarken stora musici eller stora
författare beklaga sig högeligen öfver slät musik och dåliga skaldestycken.
Jag är en af desse olycklige, för hvilka ni förlorat all medömkan. Men
det är lios er, Min Herre, aldrig fråga om annat än författare. Att
döma efter er, är man ej värdig dagen utan i den grad, man är
författare. Än mer, ni betraktar Gud sjelf ej annorlunda än som en
ganska god författare; och när ni vill uttrycka hans oändeliga höghet,
sätter ni honom i samma klass med er sjelf, kallande honom
verldar-nas högsta Criticus; den enda således utom er som gör Critiker öfver
Oritiker. Också lägger ni dertill, för att desto bättre uttrycka denna
likhet, att han gerna kunde döma himmelens Englar till Fånar i
Snille, hvilket just är detsamma som ni gör på jorden med det svaga
menniskoslägtet. Med ett ord, Min Herre: det högsta ändamål, ni
begriper i all snillebragd, är artistens gudomliga högmod.’1
Slutligen framställas några frågor till lagstiftaren,
afseende att vinna upplysning om en mängd otydliga satser
och maximer, som förekomma i hans bok. Som prof
meddela vi några af de kortare:
"Hvad vill ni säga med den "ljufva känsla af er egen höghet, som
en svag skribent ger eder?" I Guds namn, M. H., tänk ett ögnablick
på andra ämnen än er egen höghet. Hvarföre, till exempel, måste
nationen betala detta edert höga nöje, med bortkastade penningar
och en lång ledsnad? Skulle för öfrigt denna ljufva känsla af er egen
höghet alltid vara så pålitlig? Och fruktar ni ej, M. H., att edra
läsare stundom i deras ordning, på samma, sätt, erfara någon känsla
af deras höghet?"
"Hvad vill ni säga dermed, att "ingenting skrifves för sin släthets
skull, utan för sin merits ?" Har man väl någonsin våndat sig för att
frambära till dagen en klyftigare orimlighet? Ett slätt arbete
skrifvet för sin merits skull! Och hvilken är då meriten af det, som intet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
