Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
588 KELLGRENS „ OCH LEOPOLDS STRID MED THORILD.
Den tvetydighet, hvilken, liksom i detta exempel, ofta
vidlåder Thorilds uttalanden, medförde lätt skenbara
motsägelser. Men icke alltid voro dessa motsägelser skenbara,
stundom voro de ganska påtagliga, och fåfäng möda gör
sig Atterbom, då han söker i detta hänseende fullkomligt
rentvå Thorild. Exempel på sådana hafva vi redan anfört8).
Och långt ifrån att deröfver undra, skulle vi funnit det vida
märkvärdigare, om en författare med Thorilds skaplynne
icke invecklat sig i motsägelser. Han skref merendels
under inflytande af en upprörd känsla eller, för att begagna
hans ’egna ord, han talade med lika styrka fö r och emot;
men derföre kunde han icke heller lugnt mot hvarandra
afväga berömmet, som gafs ena gången, och klandret, som
samma person eller sak en annan gång fick uppbära; lätt
råkade lian så att bestrida hvad han vid annat tillfälle hade
yrkat. — Det kraftigt bestämda i Thorilds uttryckssätt
tillspetsade satserna, och detta jemte det aforistiska i formen gjorde
att man lätt kunde misstaga sig om det liåll, mot hvilket
Thorild ville hafva udden vänd. Leopold fann underligt, att
den, som gjorde sig besvär att lagstifta för snillets verld,
kunde säga: ’kan ett större lappri ges, under solen, än att
göra vers?" Thorild svarade: "endast en tölp kan ha i sitt
hufvud att göra vers och poesi är detsamma och att
således den, som föraktar rimmare, föraktar skalder;" och
raste alvar från det klaraste skämt," och Atterbom skakar på
hufvudet ocli finner besynnerligt, att Leopold tagit dessa jemförelser på
alvar. En hvar ser dock genast, att Leopold här blott begagnat en
vanlig polemisk fint, som lär komma att begagnas så länge literär
polemik gifves till, och som här har sitt berättigande i den
anspråksfullhet, som nämnde jemförelser obestridligen innebära.
8) Se bland andra ställen ofvan sid. 303, 577. Jfr vidare Leopold,
"Nya lagstiftningen," sid. 97 99.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
