- Project Runeberg -  Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död / Första delen. Kjellgren. Leopold. Thorild. Till och med 1792 /
594

(1873-1890) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

594 KELLGRENS „ OCH LEOPOLDS STRID MED THORILD.

visat. Atterbom sammanställer utdrag ur Thorilds skrifter,
för att genom dem bevisa, att Thorild beständigt yrkade
på "ridderlighet i stridssätt." Antalet af dylika utdrag
skulle lätt kunna ökas. Men de bevisa ingenting, enär
Thorild ändock aldrig följde dessa ridderlighetens lagar. Man
invänder, att han ville följa dem, men att han tvingades af
sina motståndare till ett stridssätt, som icke behagade
honom. Äfven om detta vore sant — hvilket vi icke kunna
medgifva — så fråga vi, om verkligen den, som är sant
ridderlig, kan af ett anfall — det vare hurudant som helst
— tvingas att bete sig oridderligt? Väl är den ton, Thorild
under denna sista polemik begagnar, mera hyfsad, än hans
ton år 1784; men den är ändock rik på oqvädinsord och
personligheter. Till och med i det anförda brefvet till
Rosenstein (sid. 570) kan han icke nämna sina motståndare,
utan att kalla den ene "en käring," den andre "en narr."
Utom råheten af denna ton, var äfven den gränslösa
egenkärleken honom under striden till stor olägenhet, ty genom
den gaf han hugg på sig, gång efter annan. Den bidrog
äfven att reta motståndarne, och särskildt på Leopold synes
den hafva verkat utmanande. Det framgår af dennes egna
ord i "Sången till Kellgrens Skugga" (1795), ord, hvilka vi
Jkunna använda som slutord i denna del:

"Hur ljuft, tvärtom, o Gud, att hedra och berömma!
Ja, glad skall denna famn mot Thorild sjelf en dag,
Med slocknad fiendskap och hämmadt löje, sträckas,
Så snart från eterns rymd, från skrytets tomma sfer,
Med sansning af sig sjelf, och ändtlig trött att gäckas,
Till rimlig storhet blott han värdes stiga ner."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svvitterhh/1/0608.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free