Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1792—1793.
9
anerna, utan äfven hos en icke ringa del af allmänheten.
Sjelfve Adlerbeth antager, att skälet till benådningen varit
diktadt, fast lyckligt påfunnet7). Man erinrade sig den
regerande gunstlingens förhållande till den aflidne konungen,
och deraf väcktes misstankar, som äfven kastade skugga på
hertigen.
Pyra dagar efter benådningen, eller d. 19 Aug., utkom
Thorilds "Mildheten eller en undersökning om den
högsta rättvisan". Med eller utan afsigt, utgör denna skrift v
ett försvar för hertigens handlingssätt. Och att den så
uppfattades, finner man deraf, att Thorild längre fram
nödgades förklara, att han icke gjort sin "afhandling af politiska
skäl, Båsom en eloge på nåd, utan tvärtom alldeles
indé-pendamment, enligt egen sann och fri öfvertygelse, såsom
en undersökning om den högsta rättvisan". (St.-Posten
n:o 248). Det är också möjligt, ja sannolikt, att Thorild,
Qtan annan anledning än den för dagen ifrigt ventilerade
frågan om benådning, kommit att tänka öfver förhållandet
emellan rättvisa och nåd; men säkert är, att hans lilla
broschyr kom vederbörande väl till pass, äfvensom att hans
vän Philipson, redan dagen efter dess utgifvande, i sin tid-
7) Adlerbeth, s. o. s. 159. — I Schinkel-Bergmanska Minnena säges,
efter L. v. Engeström» berättelse, att Beuterholm ’"ville verkligen i
början mördarnes straff, men att han, vnnnen genom smicker och
böner, framkläckte den tanken, att landsflykt vore härdare straff än
döden. — Om benådningsskälet skrifver statssekreteraren Fräne
ironiskt till Armfelt: ’’Visst är att sal. knngens tal på sotsängen tycks
vara nog långt för en agon is an t, men också måste konsidereras, att
en döendes ord, ehuru fä de ock äro, förtjena att utförligare utbredas,
då de göra den döende en så stor heder, större än segren i
Svensksand ... Emellertid måste man admirera, huru väl hemligheten blifvit
förvarad: det hade ock ej varit bra, om de brottslige i förtid fått veta
deraf. "Gömdt är icke glömdt". VII. b. 9-10»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
