- Project Runeberg -  Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död / Andra delen. Under Gustaf IV Adolfs minderårighet. 1792-1796 /
10

(1873-1890) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10

\ THORILDS LANDSFÖRVISNING.

ning "Patrioten" gaf broschyrens innehåll omedelbar
till-lämpning på knngamördarne.

Blott nåd — sådan är grundtanken i denna skrift —
är ett oheligt gäckande af Gud, rätt och lag, det är att
säga: "annat än detta är rätt, men jag vårdas icke akta
det"; hvaremot mildheten är det högsta af sjelfva rättvisan.
I en tidningsuppsats längre fram förklarade Thorild, att han
med mildhet menade intet annat än nåd, men att han valt
det förra ordet, "emedan det är mindre fantastiskt och
förvilladt och derjemte uttrycker den ömma och ljufva
mensklighet, som naturligen vill och söker den högsta rättvisa".
Sålunda ville Thorild endast visa skilnaden emellan sann nåd
och nåd af nyck. Det händer ofta — heter det — att långt
mera är i lagen, än i brottet; lagens rubrik är absolut, men
gerningen är vilkorlig; och brottslingen hinner icke till
hälften af det brott, som lagens stumma gudom dömer.
Lägg härtill, att lagarne, härstammande från mörka och
vilda tider, hafva ett mörkt och vildt lynne. I denna
mensklighetens nöd sände mensklighetens Herre ned i vissa
gudomliga själar ett ljus af sin egen vishet, kalladt mildheten
eller den höga rättvisan.

Mildhetens första lag är, att straffa så litet, som är
möjligt för samhällets bestånd och ro. Den andra lagen är,
att endast fasta den dömande blicken vid det verkliga,
och derifrån skilja tillfälliga omständigheter och möjliga
förmodanden. Det är lika orätt, att sätta brottets väsende
i uppsåtet — ty det förer till orättvisa, grymhet,
inquisi-tion — som att sätta det, med Beccaria, "i verkan eller i
den skadan, som af en gerning händt", — ty skadan är
beroende af tillfälligheter. Nej, brottet är icke det, som är
men t och icke det, som har händt, utan just det, som är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svvitterhh/2/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free