Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
\ THORILDS LANDSFÖRVISNING.
att monarkiens natur är "ren och helig, der monarken är
allas gode man, genom den heligaste ed bunden, infor Grud
och folket, till högtidlig lydnad af allt det, som antingen
uppenbarligen för allas förnuft, eller uttryckligen i Guds
och rikets lag, ejler bevisligen i kloka mäns råd, är rätt".
Gud och naturen hade icke gifvit menniskan något
ädlare, än hennes egen varelse, och derföre gåfves intet
ömkligare, än "att högre värdera blotta skenet af en annan, än
realiteten af sig sjelf". Att mången likväl så gjorde, kunde
endast förklaras deraf, att man låtit stackare upphöjas
öfver sig, och kastat gudomlig glans öfver lögn och duglöshet;
ty sedan hade alla stackare sökt att komma sig upp
genom lögn, och velat synas stora och sköna genom att härma
det stora och sköna. "All storhets prof ligger i sanning",
hvaremot "lögnens flärd har ingen gräns, och kan lätt rasa
upp till en slags gudomlighet för den dårade verlden".
rSå hafva de vise läsare bland oss sett en bålstor poet, icke
uppstiga, iitan upprasa, hvars lynne är ett slags underbar och ståtlig
dumdristighet emot all skönhet och ömhet, emot Gud och naturen:
hvars imagination är ett vildt chaos af stölder: och hvars genies kraft
och konst deruti består, att af allt det, som skalder kunnat göra mest
ömt och stort, skapa extremer. Öfverdådet synes större, än alla
hjeltars mod. Arad för trenne stycken, som lånt sitt värde af en annans
förstånd, och som, utan detta, skulle hafva varit, mera än resten,
vidunder af än en öm, än en ryslig lögn — dårar han den svaga och
stora hop, som kan häpna vid ett blossande meteor, ett blodigt
norrsken, men som aldrig hade en känsla för solen.
Hvem Thorild här åsyftar, är dessvärre icke tvifvel
underkastadt. Redan 1787 hade han i bref till Tham
förklarat, att "Spastara, Medea, Åttiotre ha hela
förståndsmeri-ten och mycket af den poetiska från mig" 4). Detta skrefs
då i ett förtroligt bref; men nu uppträdde han med samma
*) Atterbom IV. s..ä71. — Jfr. Sv. W:t. Häfder I s. 280. noten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
