Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1792—1793.
25
beskyllning inför allmänheten, uppträdde för att offentligen
rycka lagern från en mångårig, förtrolig vän, som dertill
stod med ena foten i grafven *). Hur mycken sanning, som
ligger i detta påstående, kan vara likgiltigt; en känd sak
är, att Lidner brukade låta. Thorild genomse sina
handskrifter, samt att denne strök och ändrade, ehuru han, som
han sjelf säger till Tham, "lät ofta galenskaper stå qvar
för deras storhets skull". Men hvad skall man tänka om
den, som på en väns bekostnad så missbrukar ett
förtroende? Och skälet? Ovilkorligen erinrar man sig det
utbrott af missnöje öfver hertigens löften till Lidner, hvilket
vi ofvan (sid. 7) anfört, och det torde icke kunna kallas
långsökt, om man deri tror sig finna anledningen till
harmen och åtgärden af vännens offentliga schavotteringe).
5) Lidner dog redan i början af Januari följande året.
Det är rörande att se hnru Atterbom våndas under bemödandet att
frän denna^fläck rentvå sin gunstlings minne. Han säger (V. s. 54): "Det
mest forunderliga är ändock, att Thorilds hjertelag — eljest i bottnen
(och äfven mot Lidner) s& välvilligt och ömt — kunde tillåta honom slik
behandling af en då ännu lefvande och tillika redan slocknande vän,
för hvilken allting påkallade det högsta medlidande. Men till denna
gåta ämnar jag, på behörigare ställe, återvända". — V. s. 489
kommer den utlofvade förklaringen, men inskränker sig dertill, att
Atterbom säger: "Visserligen måste Lidner på något för oss okändt vis
hafva uppfört sig mot Thorild ganska slätt, för att af honom ådraga
sig den offentliga näpst, som gafs i skriften "Om Efterhärmning". —
Emellertid måste A. sjelf hafva funnit, att denna förklaring ingenting
förklarar, ty han återkommer till frågan i "Anmärkningarne" till samma
del, och söker der komma ifrån det hela genom dessa ord:
"Utlåtandet synes mig dock till den grad hårdt, att jag vid dess
återlösning börjat tvifla om verkligen Lidner är dess föremål. Men — i
annat tall: hvilken af då lefvande svenska poeter skall gissas vara
det?" Atterbom glömmer här, att han sjelf i föregående delen
aftryckt det ofvan anförda yttrandet i brefvet till Tham. — Föröfrigt m&
man jemföra dessa Thorilds yttranden om Lidner med det, han sagt
om samme skald i sina recensioner af Medea och Spastara, för att f&
ett nytt bevis på Thorildska motsägelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
