Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1792—1798. 27
och en delicieux comique, ja, sjelfva dess nöd och eländen för en
excellent schattering och konst i fabeln".
Äfven här har Atterbom sökt förmildrande
mellankomma. Thorild, säger han, menar här blott den falska,
förvända actionen, ehuru han uttryckt sig s& pass
ofullständigt och obestämdt, att det nödvändigt skulle lemna
rom for en misstanke, att han icke med tillbörlig klarhet
uppfattat begreppet action, och Leopold är derföre
ursäktad om han tar honom på orden. Man inser dock lätt,
hur föga hållbar denna förklaring är. Thorild har som
vanligt låtit hänföra sig till en paradox ’).
Slutligen påträffa vi några satser om det sköna, på
hvilka vi med nöje fösta uppmärksamhet:
"Men såsom hvar och eu varelses högsta sanning finnes ati hvar
och en varelses egna finaste mått, hvaraf kommer dess individuela
-skick, lynne, tycke: så ir ock detta m&U just den enda eviga
skönhetens linea for alla varelser i naturen. Hogarth sökte ett visst
slägtes abstrakta och transcendentela skönhets-linea: men denna är den
verkliga naturens. Så alldeles, att sjelfva fulheten icke kan
förbättras af sjelfva skönheten: ty en skön del, satt på ett fult ansigte, gör
endast, med sitt nya kontrast, det till styggt, som blott var fult, och
skapar något vämjeligt och rysligt utaf det, Bom förut hade ett visst
natnrligt tycke lefvande i dess sanning. Derföre kan, i min tanke,
den högsta fulheten icke finnas i en proportion af fulheter, utan i en
disproportion af fnit och vackert: emedan en proportion af fullieter
vore otøldning, eller skönhet i sitt rudiment, men en disproportion af
falt och vackert är monstrum.... Och likväl är, i denna
tidafhärm-ning, flärd och grimacer, denna monstrositet nästan allmän: man
liksom skyr för sin egen varelses sanning och skönhet; man icke ens
misstänker, att det stygga intet annat är, än det onaturliga––Det
ir i sanning undransvärdt, huru allt det sublima i naturen är
enfaldigt. Ty då, enligt min teori, hvar och en varelses bestånds kraft
’) Atterbom begagnar här samma metod, som han använder för
att försvara Thorilds yttrande om det komiska, Sv. W. H. I s. 514.
Se samma sida Thorilds yttrande om teatern för jemförelse med hans
ofvanstående omdöme.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
