Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1792—1793.
81
han gör ej annat, Ån går en väg, hvarpå någon måste
nödvändigt vara den förste och en annan den följande". L.
visar derefter, att icke saken är allt, ntan att äfven sättet
är af betydelse, så, att "sak och sätt, om jag så må tala,
ingå i hvarandra och sjelfva sättét förvandlas till sak, i
samma mån, som det förbättrar och fullkomnar den".
’’Ett rätt snille, vore det än med naturens rikaste gåfvor utrustadt,
skaU dock ej straxt ocb på en gång vara hvad det genom förnyade
mödor ändtligen kan blifva. Det skall ej strax ega denna
sammansättningens konst, denna uttryckens jemna skönhet......Efter tio
år, sedan det mycket läst, mycket tänkt, mycket skrifvit, stundom
misslyckats, må det då granska sina förra arbeten. Det blir då som
det skall säga oss, om det är natur eller konst, som i dem brister;
om den förra gör allt, den senare intet".
Leopold uppställer derpå frågan, om det icke vore
båttre att alls icke imitera, utan i stället till en viss
fullkomlighet upparbeta sin naturliga skiljaktighet, vara
original. Han svarar, att den naturliga skiljaktigheten ofta blott
år en samling af fel, som andra redan lärt undvika, att
äfven snillen med rika skaparkrafter behöfva andras
efter-domen för att hinna till fullkomlighet.
Hvad hafva de då varit dessa undersnillen, hvilka någon gång
fttu all annan eftersyn, än naturen och sig sjelfve, liksom jättehamnar
upprest sig öfver tidehvarfvet kastat öfver jorden ett sken, hvaraf hon
i dag upplyses.....Hvad hafva de varit denne LeibniLr, Rousseau,
Shakspeare och framför andra denne beundrade Ossian? Män,
tvifvelsutan, af sällsynta, icke sällsamma, af underbara, icke underliga,
egenskaper; snillen, af en fullkomligare natur, än de vanliga, icke af
eo helt annan.... författare, hvilka der de verkligen förtjena
beundran, med en rar styrka tolkat — hvad? — nyttiga, tydliga, men
förbisedda sanningar; med en sällsynt liflighet målat — hvad? — den
enialdiga, vanliga, men känslofullt öfverfarna naturen?"
Men då man för sig uppstält dessa som mönster, har
man icke efterhärmat deras förtjenster, utan deras fel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
