Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
ROSENSTEINS SKRIFT OM UI’1’LYSNINUKN.
terhetsakademien. D& Ghistaf III 1786 stiftade Svenska
Akademien, utsåg han Rosenstein till dess ständige sekreterare.
År 1795 den 1 -Nov. upphörde Rosensteins befattning som
den dä sjnttonärige konungens lärare^ Han fick d& titel
af landshöfding och 2000 rdr i lifstidspension. Följande
året blef han ledamot af allmänna ärendenas beredning.
P& sin forne lärjunge utöfvade Rosenstein till en böljan ett
helsosamt inflytande. Man kan, säger Beskow, indela
Gustaf Adolfs* regering i tiden under och tiden efter
Rosensteins inflytelse. "Vanan att lyssna till Rosensteins vishet
var allt frän barnaåren b& inympad hos den unge konungen,
att han ej sjelf märkte dess inverkan, helst den gamle
lärarens blygsamhet och bemödande att, både inför konungen
och andra, förtaga allt sken af inflytelse frän hans sida ej
gaf anledning till misstanke om något gunstlingsvälde". Men
det behöfdes endast en vink af öfverstekammarjunkaren frih.
Taube, att folket ansåge Rosenstein vara den egentligen
styrande, för att den om sin magt så ömtålige konungen skulle
undandraga denne sitt förtroende, till skada både för sig
sjelf och riket *). Efter statshvälfningen 1809 förordnades
Rosenstein till statssekreterare för ecklesiastikärendena, och
detta förordnande räckte till 1822, eller två år före hans död.
Det stora anseende, Rosenstein åtnjöt af sin samtid,
hvilade icke så mycket på några hans utomordentliga
snillegåfvor, icke heller på några hans ovanliga vittra eller lärda
förtjenster, utan i första rummet på det rent personliga hos
honom, på karakteren. Hvad Wallin i sin vackra sång vid
hans graf yttrar: "I ditt hjerta låg ditt snille", förklarar
Tegnér vara på engång det skönaste och det sannaste, man
’) v. Beskow. "Lefnadsminnen" s. 227.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
