Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79 ROSENSTEINS SKRIFT OM UI’1’LYSNINUKN.
om honom kände säga, och han tillägger, att om Rosenstein
också ej varit n&got betydligt för literaturen, hade han varit så
mycket mera för literatorerna, dem han alla betraktade som sin’
familj; en tanke, hvilken Tegnér äfVen uttryckt i dessa rader:
’’Och Bosenstein, s& hög som han till sinnes,
Sä klassisk, bandet uti sängens krans,
Fast icke sjelf en sångare — hvar finnes
Den syenska skald, som ej med tårar minnes
En själ, så ljus, så ren, så faderlig som hans9’).
På liknande sätt talar Geijer i sina "Minnen" (s. 14)
om "det allmänna, välvilliga, nästan faderliga förhållande,
hvaruti denne utmärkte man, ännu mer genom sitt hjerta,
än genom sin betydandé plats, stod till alla unga svenska
literatörer, de måtte söka honom eller ej". Man kan på
Rosenstein sjelf använda hvad denne sanningsenligt yttrade om
Schröderheim, att han knappt känt någon menniska, den
han icke tjent eller hulpit. Detta varma hjerta styrdes dock
af den dygd, hvilken Rosenstein sjelf satte främst bland
dem, som samfundslifvet fordrar: rättvisan. "Icke blott i
offentliga värf", säger Järta, "utan jemväl i enskilda
förhållanden, var han ytterst vaksam att ej låta sig, ens af
ädla böjelser, hänföras till någon orättvisa". Deraf hans
beundransvärda fördomsfrihet vid bedömande af olika
tänkande. Hans egen skarpt bestämda och med värma
omfattade lifsåsigt hindrade honom aldrig att göra rättvisa åt
andras. Man läse t. ex. de ord, med hvilka han såsom Sv.
Akademiens direktör öfverlemnade stora priset till Geijer
för en afhandling, hvilken på det obarmhertigaste bröt
stafven öfver just den bildning, hvilken Rosenstein sjelf re-
*) Tegnér, Efterl. Skrift. I. s. 228. Sången vid St. Akademiens
femtioåra högtidsdag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
