Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81 ROSENSTEINS SKRIFT OM UI’1’LYSNINUKN.
karaktererna, en af de vackras te bilderna från Gustaf
III:s tid.
Han hade det sorgliga ödet att öfverlefva först sina
vänner och slutligen sig sjelf. Vid underrättelsen om
Oxenstjernas död 1818 skref Rosensteins gamle vän och
själsfrände, den dä 67-årige Adlerbeth, den 8 Aug.: "Så äro vi
begge, såsom tvenne friska stubbar, enda lemningen af
Gustaf 111:8 egen plantering för 32 år sedan! *) Jag lemnar
mitt lif och min död gerna i försynens händer, som jag ock
ra&ste, men jag önskar icke lefva efter dig". Hans önskan
uppfyldes; två månader derefter var äfven han borta.
Bo-senstein lefde qvar, men den ena själsförmögenheten efter
den andra aftog, endast minnet blef oförändradt, liksom
hjertat. "Rosenstein", skrifver Blom 1822, "är numera
ingenting annat än skuggan af ett märkvärdigt namn. Han
består förnämligast af en ganska förfallen och mödosamt
framsläpande kropp, hvari bor en själ, som af gamla
bekanta icke utan svårighet igenkännes". Den 7 Aug. 1821
n&dde han slutet af sitt lif.
Då Tegnér säger, att Rosenstein icke var något
betydligt för literaturen, så gäller detta i jemförelse med de stora
skalderna från Gustafs dagar; också tillägger" han: "ett
utmärkt geni var han tilläfventyrs icke, men flere af hans
skrifter skola dock alltid bibehålla ett klassiskt värde, om
icke för idéernas, dock för framställningens skull. Han hade
den gåfvan, som jag högt värderar, att skrifva en skön,
ren, välljudande, men likväl rent prosaisk prosa".
Obestridligen är också Rosenstein en af de ypperste
prosatö-rerna under Gustavianska perioden; hans stil är klar, enkel,
*) Härmed äsyftas Sv. Akademien. Adlerbeth och Rosenstein voro
de enda qvarlefvande af de tretton, hvilka Gustaf 111 sjelf dit insatte.
longgren. II. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
