Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
ROSENSTEINS SKRIFT OM UI’1’LYSNINUKN.
fri från alla falska prydnader, hans språk rent, kraftigt,
böjligt. Man läse hans åminnelsetal, företrädesvis dem
öfver presidenten Rosir och riksrådet Stockenström, eller hans
företal till Kellgrens, fru Lenngrens, Lehnbergs och
Lidners skrifter. Man finner här och der anmärkningar, som
smaka starkt af tidsbildningen, åsigter, som nu äro
föråldrade; men alla tankar äro redigt framstälda, språket är
välbildadt, biografiska underrättelser af vigt meddelas, och
karaktererna äro lyckligt tecknade 6).
Två större afhandlingar har Rosenstein skrifvit. Den
ena, "Anmärkningar om vitterhet och smak",
upplästes i Svenska Akademien på högtidsdagen 1787, och
innehåller inledningen till en utlofvad, men ej fullföljd
uppställning af de estetiska grundbegreppen 7). Den andra är den
ofvannämnda afhandlingen om Upplysningen.
Man kan, ur strängt vetenskaplig synpiinkt, kalla den
sistnämnda skriften obetydlig, utan att något deremot kan
•) Hammarsköld saknar i Töretalen" -högre idéer öfver konsten,
klar ooh fallständig utveckling af den art, i hvilken författarne
utmärkt sig, samt fullständig deduktion af deras förtjenster om denna art.
Liksom borde hvarje karakteristik af en skald nödvändigt iniiehälla en
estetisk utredning af de poesiens arter, i hvilka denne skald diktat!
— Om teckningen af Kellgren har Hammarsköld intet annat att säga.
än att i den icke framställes sammanhanget "emellan satiren och
behagets filosofi’*. Ur företalet till Lehnbergs predikningar rycker han ut
uttrycket, att äreminnet är "prosans epopé", och polemiserar emot detta.
7) Hammarsköld går illa åt denna afhandling, hvilken helt naturligt
har sin grund och rot i adertonde seklets konst&sk&dning. Thorild,
ät hvilken Rosenstein skänkt ett exemplar af den del utaf Akademiens
Handlingar, uti hvilken denna afhandling förekommer, dömer om den
sålunda: "Det jag mest tycker om är det första (R:s afhandling). Icke
för att vara tacksam; man har alla dygder, när man är rättvis. Men
för denna forskning och rikhet af kunskaper med denna renhet och
denna rättrådighet, som jag i min själ älskar.....Jag är nöjd med
herr kanslirådets gräns och stiftning: det är med naturens sanna och
stora; dit kanslirådet leder snillet". (Atterbom s. o. IY s. 275).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
