Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101 ROSENSTEINS SKRIFT OM UI’1’LYSNINUKN.
ombad Philipson har haft den beskedliga proceden att visa
mig den. Jag kan bedraga mig af egenkärlek, men fann
den ej särdeles farlig". Annorlunda är tonen i ett bref af
d. 26 Nov., sedan Rosenstein förmärkt kritikens verkan
på "ljusets fiender"; han sänder till Leopold Thorilds
broschyr och tillägger:
"Jag är en otjenlig domare i egen sak, men alla som läst den,
finna densamma ej allenast obillig, men nedrig. Mina ord hafva ej
blifvit misstydda och vrängda, utan rent af deri opponerade meningen
mig p&ljugen. Ätt säga, det jag sagt, att våld vore ett medel till
upplysning och gillat samt etablerat detta medel, derför att jag sagt,
att det händer, att nya sanningar åstadkomma skakningar och
framtränga genom våld; att säga, det jag velat infora ett erz-påfviskt
tvång på tankar, derför att jag sagt, att det är orimligt påstå, det
en NB. yttrad tanke aldrig kan vara ett brott, är verkligen något
gement, och högst gement af den, som skref: gif oss friheten rent och
ärligt, innan vi utkräfva den med våld och blod. Emellertid gifvas
några bland Rusets fiender, hvilka denna kritik fägnar. Jag har dock
tagit ett fermt parti, att ej svara, öfvertygad att Thorild deraf är
mest förargad; ty, om jag ej bedrar mig, är hans egentliga toreinal
att l&ta tala om sig och resa sig från den nullitet, hvartill Tit.
reducerade honom. Förnuftigt folks indignation tröstar mig öfver det
bifall några narrar kunna gifva honom".
Leopold blef djupt harmsen öfver detta Thorilds anfall,
och detta så mycket mer, som han tydligt insåg hvad
obehag detsamma under dåvarande förhållanden kunde bereda
Rosenstein. Enda sättet att förekomma denna verkan, var
att kritiken med tillbörligt allvar bemöttes; derföre
svarade han:
Det är sant, att hans kritik ej skadar herr kanslirådets bok, på
längd välförståendes; det är sant, att herr kanslirådet ej bör svara;
men ej, att ju något slags svar borde följa, ont det kunde göras ined
klokhet, styrka, värdighet, och framfor allt komma fram pà ett sätt,
som ej visade tillställning. Jag råder ifrigt att detta ej försummas.
Kanske misstar jag mig, men det synes mig ej alltid nog med att
förakta. Tit. angripes dessutom på en sida, som är öm och grann-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
