Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1794—1795.
127
Skalden lemnar derpå sin tufva och begifver sig upp på
ett berg; hans förtjusning ökas vid anblicken af de nya
"tacka vilda skönheter", dem han ser.
"Ben var den vandrande solen ej långt från himmelens gräns och
min tanke bort for på andra sidan om honom. Ett förvånande antal
af melodirika sferer hvälfde nn kring om tanken i den oändliga
verldsrymden. Af än skönare orter voro dessa uppfylda. På dem andades
varelser, som i ett enda begrepp förente mer höjd och vidd och djup
än en dödlig i tusen. Der sågo de kanske nu, från spetsar af
himmelska berg, skönheter, mot hvilka Edens skönheter skulle försvinna.
Sjelf nästan öfverjordisk i mina tankars höghet, fann på vår
dödlighets klot jag ej ett enda föremål värdigt att fästa själen. "Hvad",
sade jag till mig sjelf, "skall du, som skådar omkring dig med denna
vidsträckta blick i naturen och inbillningsverlden, skall du, Eterns
son och englars tillkommande broder, låta ditt hjerta fjättras af en
förgänglig skönhet?––Vet du väl, älskande dåre, om du ej fåfängt
slösar pä en föraktlig qvinnobild dessa känslor och lofoffer?... Glöm
din sköna afgud och lemna din galenskaps foster glad till ett rof åt
lågorna!"...
Fortfarande i samma stil, böljar skalden en
öfverläggning med sig sjelf om han icke borde besjunga
verldsrymdens prakt eller menniskosnillet eller jordbrukarens nöjen;
men — ingen vill lyssna till sådana ämnen. Hopen vill höra
"den mägtiga och rysliga helvetesharpan" om krig och mord.
"Gå, förguda med fräckhet ditt plågade slägtes djeflar I"
Han besluter sig att lyda denna nppmaning och besjunga en
hjelte.
’’Na blef min gång majestätelig.... Med forialiska blickar flög
mitt öga kring nejden, och Tartarens andedrägt häfde mitt flämtande
bröst.... Jag såg i min inbillnings fjerrglas de kommande folkens
beundran. Jag hörde, drucken af glädje, mitt namn från verldsdel till
verldsdel, från sekler till sekler skalla, och med en trotsig hjessa rörde
jag stjernornas hvalf".
Då f&r han i dalen se sin Zerafia, omgifven af sina
systrar; hon går- med nedslaget ansigte, svept i en gles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
