Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1794—1795.
129
som profstycke hela den dikt, hvarur vi här ofvan meddelat
utdrag, dock utan att den beledsagas af något omdöme.
Emellertid hade Kellgren anmodat Stenhammar, att vid
tillfälle till Leopold i Linköping sända denna diktsamling,
såsom synnerligt lämplig för kritisk behandling af just
honom 4). Leopold fann ämnet lockande, men i stället för
granskning lät han i Extra Posten (1795 n:o 9) införa en
parodi under titel af: nEgenkärlek8- och
konfusions-sånger, nytt profstycke af den slags poesi, som
skrifves längre än den läses, innehållande auktors
samtalmed sig sjelf under en poetisk morgonstund".
Den böljar:
’Anfäkta mig oerhördt, gudomliga sångmö! Upplyft mitt sinne
att sjunga utan ton och takt. £lda mig i "min nya skaldeyrsla" att
göra det dråpligaste af allt: "vers på prosa!" Ställ mig, säger jag,
högst på fjellarne af prosans eviga skrof-isar; men ändå, for zirats skull,
räck mig lyran. Jag vill hålla den, likasom jag spelade derpå.
Storljudande skall min röst fram dåna som ur en tom tunna, och
grann vill jag måla naturen som ett flaggande skepp. O, hvad äro
väl edra sånger, rimmande skalder? Fram träden och svaren, J som
täflen, och, ha! J som belönen. Sundt vett, smak och konst, sägen J.
Kalla varelser! Egenkärleken oeh konfusionen, äro de ej trettio
himlar öfver dessa? Men J hafven ej känt deras öfverhimmelska
ingifvelses Jag, o jagi känner dèm. ’Redan öfverjordisk i mina tankars
höghet, finner jag på jordens klöf — ingen sådan poet som jag.
Dagens Gud, strålande från sin gyllene vagnskorg, hadé redan
låtit sina eldnysande hästar trafva ett godt stycke fram på
himla-bvalfvet. Redan hade sfererna trenne hela timmar återkallat af
dånet från deras bläiikande silfverskor: och ännu qvarhöll den mörka
och ljumma b&dden mig; mig, ’’Eterns son och englars tillkommande
broder!".....
Ur bäddens famn uppstod jag "med en Guds välvilja5". Dunen
hviftade i mina raka, lagerkrönta hår. Redan buro mina kniln, pä
spensliga senor, den byggnad, som naturens hand deruppå upprest...
*) Detta synes af ett otryckt bref från Stenhammar till Leopold
af den 30 Dec. 1794. (Br. Arkiv.)
IÖuggrai. II. ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
