Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
ENSBOMUDBN.
Redan beklädde det oskyldiga fårets afslitna nil mina poetiska ben.
Med en filosofisk blick stannade jag vid detta vittnesbörd af
menniskovåldet, som ej lemnat fredad på jorden ens den fredligaste bland dess
röstegande inbyggare. Mensklighetens milda stämma upphöjdes i mitt
hjerta. JDen ömma känslan, kärlekens ädla syster, öfverklibbade min
själ. Evigt hat svor mitt redliga sinne mot all röfvad värme, emot
hvart ullklädt ben, som trampade jorden9...
Men nn får han se Zerafia klädd i ullstrumpor, hvilka
skymta fram under hennes blårandiga forkläde. _
"Vid "denna tjusande bild försvann" fårens jemmer ur mitt
for-trollade minne; och min filosofiska harm bortsmälte i trånande suckar.
Det är gjordt, ropade jag. "Darren af köld, menlösa hjordar! Eder
försvarare är förlorad för er. Eder ull värmer Zeraphia!"
Han går till kammarfönstret.
"Med en Guds välvilja" betraktade jag solen. Hell dig, verldens
strålande ljus! sade jag, stödjande mig på mina ur natt-tröjans
fångsel frigjorda armbågar. Jag kände den blida dagens strålar smeka
mina kinder oeh mitt anlete. Det var, som ville han svara mig: Qod
morgon, odödlige skald!"
Han undrar om Zerafia undergått nfigon förändring,
sedan han föregående afton såg henne.
"En häftig rörelse betog mig denna tanke. Nej, ropade jag,
och sjönk ned på den närmaste trådstolen. Nej, skrek jag ännu en
gång, och blef qvarsittande. "Hela min själ öfverströmmades af den
ljufva melankolien, som invånarne i etern skulle önska sig. Aek,
kanske känna de den också", när de stå i fönstren oc}i leta med
ögonen efter deras försvunna skönheter eller när, "i deras verldar",
mor-gonsolarne helsa på dem med utmärkt högaktning". Under tre gånger
sextio minuter hade jag för idel känslor ingen tanke i hufvudet. Detta
är snillets stund, utbrast jag ändtligen, och begynte att sjunga utan
takt och meter"....
Detta skämt lät Enbom passera; men i stallet utöste
han sin vredes skålar öfver den oskyldiga Stockholms
Posten. I denna tidning hade Silfverstolpe mot slutet af 1794
(n:o 280) låtit infora en ur Rahbeks "Den danske Tilskuer"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
