- Project Runeberg -  Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död / Andra delen. Under Gustaf IV Adolfs minderårighet. 1792-1796 /
134

(1873-1890) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

134

ËNEBOMIADËN.

"Ett exempel bland m&nga andra ger den högtbeprisade tragedien
Odén, der språket är lika så förolämpadt som smaken, der knappt tre
eller fyra rena rader följa på hvarannan; der auktorn än poetiskt
sväller, än sjunker till en prosaisk platthet; der man upptäcker alltför
liten skönhet i de detacherade ställena, än mindre i sjelfva planen;
der karaktererna, situationerna och målningarne qväfvas under
frasernas grannlåt; der man aldrig finner Odén eller Thilda eller Yngve
eller Pompét utan alltjemt sjelfva poeten; och der romerske
vapendraga-ren Milo väl ej kan skyllas för att tala som en fröken, utan som en
så svulstig narr, att en läsare af smak ej vet, om han mest bör skratta
eller äckla. Denna tragedien liknar en äkta kokett, som i brist p&
verklig skönhet vill intaga med en tülkonstlad, vill blända med smink,
löshår, löständer och andra lösa behagligheter".

Derpå heter det i en not:

"Och efter min fullkomliga öfvertygelse, är denna tragedi,
hvilken utropas af så många för ett mästerstycke, endast ett fuskarverk,
fullt af poetiskt prål, men tomt på poetiskt väsende. Denne skald
röjer i andra af dess stycken både många och frappanta drag af snille.
Hans Erotiska Sånger äro rena, lätta och behagliga. Hans Ode öfver
ett odödligt namn har höga och starka ställen. I hans ovett mot Th—d
är mycket vett inblandadt. Han har en högtflygande inbillning, som
dock ofta svindlar och förlorar sig. Men i den qvicka genren röjer
ban merändels jemn styrka. Ett utmärkt prof deraf finner man i Den
sköna beéfjerskan*.

Omedelbart derpå yttrar han om Kellgren, till hvilken
han nyss sagt, att kärleken i Rousseaus Julie är alltför ädel
och hög för att hafva någon analogi med FroperHi kärlek
till Cynthia (en anspelning på Kellgrens öfversättningar af
Propertius):

"Till vidare bevis derpå, hur litet jag kan förneka någons värde,
vill jag äfven nämna den skalden, hvars behagliga Imitationer af
J3ö-ratius i mina yngre år så lifligt förtjuste mig. Jag fann dem då
skönare än sjelfva originalerna: och jag finner dem sådana ännu.
Skaldestycket Mina löjen har intagit mig på det högsta genom dess vettiga
qvickhet och flere lysande tirader. Poemet Våra villor röjer mycken
filosofi, förskönad af mycken inbillning. En ynglings inträde i verlden
förråder känslan i dess styrka. Sagan om ljusets fiender är ett
mästerstycke af satiriskt skämt och de sista raderna äro sublima. Före-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svvitterhh/2/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free