Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENEBOMIADKN.
Beskow, "såg allt med den vises lugn, blef s& upprörd, att
han, troligtvis den enda gången i sin lefnad, uppmanade
till en sträng tillrättavisning"•). Han gjorde i bref
Leopold uppmärksam p& Enboms artikel, omtalade Kellgrens
nästan hopplösa tillst&nd och tillade:
Ter En bom har med alla sina ömma och för oss ofattliga känslor
icke skonat honom från ovett på dödssängen. Är det ej något likt
åsnan, som sparkade lejonet? Han har tömt sin galla mot andra, lika
förtjenta. Bör han slippa onäpst? Ett straff har han redan i den
tänkande publikens indignation, men är det nog? Skall man* oförsynt
få smäda och säga nonsens?"
Leopold svarade den 26 Jan. 1795:
"Jag har knappt i min lifstid fått ett gladare bref än hr
kanslirådets. Här var Kellgren redan död. Alla menniskor hade fått bref
derom, och Hedin skref derom till mig, från sjelfva Collegii Medici
rum, en otvifvelaktig underrättelse. Jag har ej behof att säga huru
mycket denna sorgliga nyhet grämde mig, och jag har känt huru högt
jag älskar denne sällsynte mannen. Skulle jag usling öfverlefva
honom, skall jag också visa det. Nu gör jag det på ett helt annat och
litet gladare sätt. Per Enbom är en galning, men den ende galning
kanhända, som har förstånd nog qvar, att vara kåkvärdigt gemen. Det
är ej min egen oförrätt, som går mig till sinnes. Alla, som känna
mig, veta huru jag i den delen tänker; men jag lågar af harm öfver
att han understått sig att ofreda en döende, hvars lefnad varit en ära
för fäderneslandet, och hvars förtjenst knappt någonsifl skall blifva
uppnådd, visst aldrig öfverträffad. Kanske har jag någon rätt att tro
mitt omdöme. Jag har gråtit, men om Per Enbom har hud, som kan
svida, så skall han också gråta i sin ordning. Den glädje, jag känt
allt sen jag fick hr K. R:s bref i morgons, har gjort mig, tror jag,
capable af alla små roligheter, ty en allvarsam vederläggning vore
med honom förlorad. Man måste dräpa honom med föraktets löje. Jag
tror, att det torde finnas i det lilla stycke, jag häijemte skickar och
som jag äfven skickat Blom att låta införa i Extra Posten. Denna
vi sa måste ej blott läsas, utan åtminstone i tanken gnolas. Det är
en störtning af min indignation och, som Kellgren sagt förträffligt
om Bellmans visor, alldeles helgjuten. Den har ej kostat mig två
•) Beskow. Sv. Akad. Handl. XXXV. b. 145.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
