Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
KELLOBEN OCH STOCKHOLMS-POSTEN.
"Fredriks v&lnad", en skottsk ballad af Baggesen
(1793) 6). Det var den första ballad pä svenska, hvarföre
den ocksä beledsagades med en not, hvari läsaren, som
torde finna dessa verser "besynnerliga", upplyses derom,
att "ett sorgligt ämne, en dyster ton, ofta återkommande
För jemförelses skull införa vi här slutstroferna af båda dikterna.
Afvikelserna äro karakteristiska:
Hennes søde Smil henriver
Philosophens Harmor-Aand,
Lokker og tilbagedriver
Lige stærk hver vovsom Haand.
Ved at skne hendes Ynde
Kummer svinder bort i Fryd.
Ondskah blues ved at synde,
Naar den kiender hendes Dyd.
Der, hvor hendes Kys opliver,
Spilder Skiæbnen al sin Harm.
Zembla, Zahra, Helved bliver
Paradiis i hendes Arm.
Men een Feil har dog min Pige,
Som det alt fordunkle vil:
Denne Uforlignelige
Er desv»rre — ikke til.
Samma blick, som åtrå gifver,
Äfven dämpa vet dess brand;
Lockar och tillbakadrifver,
Lika stark, hvar dristig hand.
Lasten,-vid dess fötter fången,
Krossad af dess ögonkast,
Såg sig; och för första gängen
Blygdes vid att vara last.
När jag trycks till hennes hjerta,
Trycks till hennes läppar... Gud!
Sakna dödar ne sin smärta,
Åskan, stormarne sitt ljud.
Töm då utan all försköning,
Öde, mot mitt bröst din harm!
Zembla, Zara, Djeflar» boning
Blifva himlar vid dess barm.
Men ett fel, ett fel allena
Hennes lof fördunkla vill:
Denna sköna, englarena,
Ömma Lydia .*.. är ej till.
Den sista strofen i båda dikterna säger visserligen detsamma; men
hur olika! Baggesens qvicka, skarpt tillspetsade slutvändning mildras
hos Kellgren genom en sig insmygande bistämning af saknad. Båda
sluta leende, men hos Kellgren är leendet beledsagadt af en suck, och
detta står i full öfverensstämmelse med den karakter han gifvit hela
sin bearbetning.
•) Originalet heter: "Ludvigs Gienfærd".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
