Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 KELLOBEN OCH STOCKHOLMS-POSTEN.
Med mera nöje torde läsaren göra bekantskap med
nedanstående reflexioner, alla syftande på vitterheten:
"Det är tvenne saker, som aldrig allmänheten kan läras: att
förstå det simpla — och att ej förstå det obegripliga".
"Snillet ocli hjertat söka båda en ideal: den ena för högsta
skönhet, den andra for högsta väl — och ingendera finner den".
"Paradoxer äro för det goda vettet, hvad burlesken är för den
goda smaken".
"Ett folk bör ej önska att dess vitterhet skyndar för fort till sitt
zenit. All höjd af fullkomlighet är gränsen till fall. Denna gräns är
ett hufvudhår. Allt deröfver är fel: öfver Pindarus, galenskap; öfver
Mousseauy brådt fall; öfver Tacitus, natt. Efterkommande snillen skola
förtvifla eller störta. — Hvarför stadna de ej vid höjden? — Derför
att snillet söker ständigt en ny ära, allmänheten ett nytt nöje. Det
nyttiga, evigt, är lika nyttigt: det behagliga, åtnjutet, är ej länge
behagligt".
"I samma mån som synen stärkes, försvagas inbillningen. — Detta
är orsaken, hvarföre vitterheten och de vackra konsterna dagligen
aftaga. Man har förundrat sig öfver de gamles företräde i dessa delar.
Det var derföre, bar man sagt, att de voro närmare till naturen.
Sägom mera begripligt: de voro okunnige om naturen. Okunnigheten,
som mörkret, förstorar alla föremål. Hinner menniskan en gång att
i allt se det sanna; så upphör dikten, så stannar förundran, så
försvagas passionerna, och allt är blott hvad det måste vara7* •).
rDet är med svenska snillet, som med svenska solen. Vi hafva
några sommardar lika vackra med södra länders; men allt det öfriga
är höst och vinster".
"Den, som allenast skrifver väl för sin tid, bör ock finna sig
förnöjd med berömmet af sin tid".
Reflexionerna afslutas med nedanstående anmärkning,
som synes oss märklig såväl genom sin träffande sanning
som genom den sinnets ädelhet, hvarom den bär vittne.
Den bildar derjemte den bjertaste motsats till
nyromantikens snilledyrkan.
•) Malmström s. o. II. s. 149, anmärker, att Macaulay i sin
uppsats om Milton gör en liknande reflexion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
