Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
KELLOBEN OCH STOCKHOLMS-POSTEN.
i säger Böttiger vackert, "en af de naturer, hos hvilka
utvecklingsarbetet aldrig hvilar: de slå mer och mer ut sitt
inre, de stanna icke der de äro, men växa utan uppehör,
och hafva i dag stigit högre än i går, i morgon högre än
i dag". Häftig och ömtålig var han fortfarande — *det
retligaste Gud skapte, är en auktors fiber; lefver likt
spindeln i hvarje tråd af sin väf": är ett hans yttrande, som
tydligen framgått ur sjelfbetraktelse — men han tvekade
aldrig att erkänna ett fel eller att godtgöra en oförrätt. Allt
varmare och varmare blef hans intresse för de stora frågor,
som vid denna tid upprörde den bildade verlden, men
framför allt nitälskade han för vitterheten. Betecknande för
hans själs ädelhet, hans brinnande nit och hans blygsamma
tankar om sig sjelf äro dessa rörande rader, uti hvilka han
vid grafvens dorr uttalar sin uppfattning af sig sjelf och
sin verksamhet:
"Det var en liten man i vår literära verld. Hans talanger voro
små. Han hade kanhända icke hvad man kallar snille. Hans flesta
skrifter hade liten vidd och vigt. Men han hade en egenskap, kanske
i högre grad, än någon àf sina medbröder: det var ett nit, en värma
for svenska vitterhetens förkofran och heder, som följde honom
beständigt genom ett plågsamt lif, och som ännu var hans sista passion
i den stund han skref dessa rader".
Bland de vittra snillen, som spridde glans öfver G-ustafs
tidehvarf, tillerkände samtiden främsta rummet åt Kellgren.
Och månne den deruti tog så mycket fel? Näppeligen, om
man nemligen vill inrymma detta rum åt den, som, jemte
det han genom en lysande skaldeverksamhet* beredde sig
ett välförtjent anseende, äfven utöfvade det obestridligen
största inflytandet på sin samtid. Bellman var utan tvifvel
en ursprungligare och djupare skaldenatur, och inom sin
egendomliga, sjelfskapade art af poesi står han fulländad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
