- Project Runeberg -  Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död / Andra delen. Under Gustaf IV Adolfs minderårighet. 1792-1796 /
314

(1873-1890) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

314

LEOPOLD OCH EXTRAr POSTEN.

svaret. "Vi lefva mer i Paris, än i Sverige": skref
Rosenstein. Det var naturligt, att Leopold, med sitt känsliga
sinne och sitt reflekterande lynne, skulle mingen gång med
djupt bekymmer, och kanske äfven misströstan, betrakta
verlden och händelsernas gftng samt ur en dystrare
synpunkt, än förr, sk&da menniskolifvet och dess äflan. Men
han stannade icke dervid. Det var, som bekant, en
ästetisk trossats, att äfven poesien hade till uppgift att ingripa
gagnande i tidsarbetet, och sjelfva Thorild ansåg ju
lärodikten som den högsta diktart. Under Gustaf 131:8 tid
hade man i allmänhet tagit denna uppgift mera lätt. Nu
blef förhållandet ett annat. Religionen hade man till större
delen upplöst i moral eller, kanske rättare, man ansåg moralen
utgöra religionens kärna. Som moralens apostel måste
sålunda skaldekonsten framträda. Man har kallat den
närmaste tiden efter Kellgrens död resignationens tidehvarf.
Förtviflande om att kunna vinna och verkliggöra det ideal,
hvilket man ännu älskade, så beskrifves den, fogade man
sig, antingen med stoisk undergifvenhet eller epiknreiskt
lättsinne, i det närvarande, med alla dess brister *). Vi
misskänna ingalunda den sanning, som ligger i denna
benämning, men vi tro, att man icke heller bör förbise de
ansträngningar, som af tidens bättre andar gjordes för att,
hvad på dem ankommo, motverka det onda; de sutto icke
undergifna med armarne i kors, utan ansträngde alla sina
krafter för att uppehålla rätt och sedlighet. Vidare tro vi, att
bözjan för denna period ganska väl kan flyttas tillbaka till
tiden kring 1792. Vi se yttringar af denna tidsanda i
Rosensteins bok om’upplysningen, i Kellgrens "Filosofen på lands-

*) FryxeR, Bidrag till Sveriges literaturhistoria I. s. 13—15.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svvitterhh/2/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free