- Project Runeberg -  Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död / Andra delen. Under Gustaf IV Adolfs minderårighet. 1792-1796 /
330

(1873-1890) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

830

LEOPOED OCH EXTBA-POSTEN.

eget exempel gifva barnens inbillning en förnuftig rigtning,
icke göra visdomen och dygden till "en tom katekes af
pligter, utan till en sann och liflig tafla af det menskliga
lifvets värdiga sällhet". — Så finna vi Leopold, med vaket sinne,
sökande att på skilda områden arbeta för utbredande af de
åsigter, som han omfattade.

Afhandlingen, vOm smicker" (1795), hemtar sitt särskilda
intresse ur den belysning, den kastar öfver L:s egen karakter.
Han, hvars fina och förbindliga artighet nästan blifvit till ett
ordspråk, hade af motståndarne förnyade gånger fått höra, att
han var en smickrare. Denna afhandling är ett slags
försvarsskrift. Den är indelad i tre stycken. Uti l:sta stycket, "om
umgängesmicker", yttrar han, att man icke är en låg
smickrare derföre, att man icke är en stel och styf tamp, utan
umgängesvett; att upprigtighet väl är en dygd, men att den
liksom andra dygder har Bin tid; att, då hvarje menniska
har sina fel, men också sina förtjenster, all angenäm
säll-skapslefnad beror på den lilla falskheten att icke låtsa märka
de förra och den lilla omsorgen att med behag upphöja de
senare. Smickret i denna mening är hvarken föraktligt eller
straffbart. I 2:dra stycket, "om hofsmicker", heter det, att
all slag? regerande magt, skönhetens, förtjenstens,
tyrannens, tyckes hafva en naturlig rätt till vördnadens offer;
men, att när vördnaden blott härmas af slavisk fruktan och
bakom den gömmer sig egennytta och ärelystnad,
uppkommer det fega hofsmickret.

"När deremot vördnaden for den högsta värdigheten i samhället,
förenas med personlig tillgifvenhet och en viss grad umgängesfrihet,
tar hofspräk en vändning ät glädtighet och fint skämtande loford, hvilket
man vanligen anser för ett slags smygande smicker, och det förklädda
slafveriets kännetecken, men som bör tålas just derföre, att det är oftast
blandadt med slafveriets motgift: förståndet, löjet och dristigheten".

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svvitterhh/2/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free