Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VII.
MEDARBETARE I STOCKHOLMS-POSTEN.
ANNA MARIA LENNGREN.
Det gifres vissa författar- anseenden, hvilka den literära
kritiken icke kan rubba, hur bister hon än m& uppträda.
Tiden, den väldigaste kritikern af alla, har till deras förmän
afgifvit sitt utlåtande, och frän dess domstol gifves intet vad.
S&lunda har kritiken visserligen mången gång rynkat
pannan åt fru Lenngrens skaldskap, men det oaktadt läsas och
omläsas hennes dikter ännu ett halft sekel efter hennes död,
och redan räkna vi af dem den åttonde upplagan. Ännu innan
de första gången samlade utkommit, tecknade den ädle
Franzén sant och träffande hennes bild i Svenska Akademien.
Men den fosforistiska kritiken trampade honom i hälarne och
framhöll en lång förteckning öfver hennes brister som
skaldinna 1). Atterbom var lycklig nog att finna slagordet,
hvilket sedan s& ofta blifvit användt för att karakterisera henne:
hon hade "förståndsqvickhet", det var allt. Sedan har
likväl Atterbom i "Svenska siare och skalder" gifvit en ypper-
*) Sv. Lit. Tidning 1820, n:o 11, 13 samt Bihang mo 9,10,12,13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
