Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
ANNA MABIA LINNGBRN.
använda Akademiens medel. Sedan Konungen i Juni
gifvit sitt bifall, föreslogs bland annat att tillförsäkra henne
en pension efter mannens död; men Rosenstein afetyrkte,
emedan "hon, som är af ett ömt och mycket lättrordt
sinnelag, ej gerna skulle höra föreställningen af en händelse, som
hennes och hennes mans likhet i ålder dessutom gjorde
ganska oviss"; han föreslog att gifva henne ett exemplar af allt
hvad Akademien lät trycka, dess skådepenning och stora
belöningsmedalj i guld. Afgörandet uppsköts. I böljan af
December anmäldes, att man hade "säker anledning, att fru
Lenngren för det närvarande önskade, att denna
Akademiens smickrande åsigt måste hvila". Det var då
Gyllenborg, som det tyckes på eget bevåg, skref och på
högtidsdagen uppläste sin dikt till henne. Den lyder:
"Fåfängt trädens skugga väljes
Af en blygsam näktergal;
Stämman käns, ©hvar han dväljes,
Af de ljufsta toners val.
Fåfängt sig kring våra säten
Tränga skogens sångare;
Nejden, döf för deras läten
Prisar den Osynlige.
Likså du, vår sånggudinna!
Dig förgäfves dölja vill;
Priset, som du skyr att vinna,
Hör dig ej dess mindre till.
Fåfängt skalden i sin yra
Svingar sig i Gudars sal:
Harmsen fäller han sin lyra
Vid ett eko från din dal.
Filosofen i all ära!
Oss ditt skämt bevisar mer,
Der du oss en vishetslära
Mera sann och mensklig ger.
j
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
