Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNA MARIA LENNGRIN.
347
Lika fjerran frän det låga
Som från högmod i din sång,
Gracerna i din förmåga
Oss besegra ntan tvång.
När till evig glömska dömes
Veckoskrifters tröga glam,
Med hvad omsorg bladet gömmes
Der ditt snille ljungar fram!
Och du saknas! och den skara,
Som på Pinden släpar sig,
Tror ännn sig något vara,
Vara till förutan dig"!
Fra Lenngren svarade med den qvicka dikten "Dröm".
Hon drömmer sig förflyttad till Blyséen och hör der fru
Nordenflycht beklaga sig för Creutz öfver sin gamle vän
Gyllenborg, som nu glömt henne och besjunger "en annan
varelse", men ock trösta sig med att hennes rival, icke van
att berömmas, häpen och brydd, skall f&fångt söka ord för
att tyda sin tacksamhet.
"Ja, jag är hämnad, hon är dömd,
Jag min förtrytelse kan spara,
Det är ett straff att bli berömd
När på sitt lof man ej kan svara" •).
Detta svar upplästes af Leopold i Svenska Akademien
den 8 Januari 1798 och trycktes jemte Gyllenborgs dikt i
•) Hon låter i denna dikt frn Nordenflycht säga:
"Mitt snille på ett vidsträckt fält
Gjort färder, som man vet, ej korta,
Och fört mig bort, långt öfver Bält,
Och hon — är nästan aldrig borta".
I den sista raden, anmärker Franzén, tecknar hon både sin poesi
och sig sjelf. Liksom hon nästan aldrig var borta nr sitt hus, så var
hon heller aldrig borta i sin diktning, utan fullkomligt hemmastadd
på de områden, der hon rörde sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
