Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEANZÄN.
877
fattare skulle emot sin vilja kunna misstänkas för en förtjenst, som de
allenast velat önska sig. Åf sädana skäl täckes auktor icke misstycka
den frihet, man tagit sig, att till hälften blotta ett blygsamt namn,
som icke nog tidigt kan mötas af allmänhetens uppmuntrande aktning’.
Under poemet hade Kellgren satt F—n, en signatur,
hvilken Franzén, af aktning för Kellgren, fortfarande
bibehöll, fast det låg nära till hands att gifva denna beteckning
en främmande tolkning, på hvilket förhållande också
Oxenstjerna skämtande fäste uppmärksamhet7).
En vackrare hyllning har väl knappast någon ung poet
erfarit vid sitt första uppträdande. Den af allmänheten mest
uppburne skald i hans fädernesland framställer, erkännande,
inför land och folk den unge medtäflaren och förklarar sig
önska, att sjelf hafva skrifvit en dikt sådan som hans. Dermed
var äfven Franzéns skalderykte grundadt; hans poem flög
ut öfver landet och väckte allmän hänförelse; sångaren af
"Menniskans anlete" blef hans hederstitel. Då Franzén 1796,
p& hemvägen från utlandet, passerade Lund och besökte den
berömde orientalisten Norberg, frågade denne, om han vore
son till den Franzén, som skrifvit "Menniskans anlete", .och
då Franzén svarade, att han sjelf vore författaren till det lilla
poemet, öppnade Norberg dörren till ett sidorum och ropade:
"Syster! syster! vi ska ha främmande; den, som skrifvit
Menniskans anlete, är här". Den mest utsökta
hedersbetygelse uppväger icke en sådan okonstlad hjerteutgjutelse.
Några dagar efter det "Menniskans anlete" sett ljuset,
trycktes den täcka dikten Till Selma ("Det var här vid
7) När Franzén första gången blef förestäld för erkebiskop
Lindblom, sade denne: "Är det herrn, som skrifvit de vackra poemen med
signatnren F-n? Jag trodde att det var sjelfva fan". Beskow,
"Lefnadsminnen" s. 38.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
