Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
880
FRHKzéK.
Gustavianska skalderna; äfven den epigrammatiska uddighet,
i hvilken man dä fann så mycket behag, saknades icke. Det var
hos Franzén på en gång något nytt och något välbekant. Hans
sångmö var en landtlig skönhet, som med ens fann sig
for-satt i bildningens förfinade kretsar, men som af natnrlig
instinkt viste att skicka sig väl, och som föreföll så
intagande icke minst derför, att hon icke tycktes veta om hor
vacker hon var. Hon var en bild af den glada oskulden, om
hvilken Tegnér säger, att hon "icke en gång anar, att hon
härstammar från himmelen" 1).
Bästa beviset på det stora uppseende, Franzéns
sånger väckto, är, att de tongifvande i svenska vitterheten
skyndade att bringa honom sin hyllning. Fastän man
icke kände af honom mer än fyra små lyriska stycken,
tryckta i en tidning, tilldelade honom Svenska Akademien
enhälligt Lundbladska priset vid början af år 1794. "De
skäl", hette det, "som dertill föranledt akademien, behöfde
f) En och annan fans väl som till en början hade svårt att förlika
sig med dessa så ovanliga toner. Blom skref d. 8 Oct. 1793 till
Leopold; "En stor poet har uppenbarat sig i St. Posten. Hans namn är
kalladt Fransén och hans profession är att vara mag. doc. vid Åbo
akademi. Han gör så vackra pastoraler eller pastoralier i Posten, att
herrar redaktörer, såsom kända förf., uttryckligen undanbedja sig att
derföre bli misstänkta. Visserligen äro ock hans vers vackra. Han
skrifver till Selma, förmodligen en finska, som ser envist på folk:
"Sätt dig här och hör mig spela,
Men se icke på mig så:
Eljest mina toner fela,
Dock de fela nog ändå". — (Br. Ark.).
Man finner, att för Blom och möjligen äfven för andra, som höllo
fast vid samma smakståndpunkt, har just den naiva enkelhet, som i
dessa anförda rader så talande framträder, förekommit underlig.
Strofen har synts dem för enkel för att vara poetisk. Hos Blom kom dock
såsom bimotiv hans afvoghet mot St. Posten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
