Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388 - FRANZÉN.
Hvilken svanesång i töckngn,
Der din helgedom är skymd,
Nalkas hä’n ur vinteröknen
Öfver evighetens rymd
Till den vass, som sakta väger
Öfver silfverarnans skum
Kring ditt lugna rosenläger,
Andars tysta hvilorum!’’
Denna andra strof bekänna vi, att vi icke rätt förstå: i det
töcken, som skymmer öns helgedom, höres en svanesång, som
ur en vinteröken, öfver evighetens rymd, nalkas till den vass,
som böjer sig öfver en silfverurnas skum kring öns lugna
rosenläger!! Hvem som i vinteröknen uppstämmer denna
svanesång, är temligen oklart. Rena smaklösheter
förekomma äfven, såsom då Edens parker liknas vid
opera-parker:
–-"med den nya tjusning,
Nya englasinnen ge,
Hör den op’raparkens susning
Och dess trollgeBtalter se".
I ett öfvermätt af förtjusning skulle man väl kunna
likna operans sceneri vid en Edens park, men icke vinna
Edens parker derpå, att förhållandet vändes om. Vi hafva
anfört detta för att förklara hvarföre samtiden med en viss
förundran mottog denna sång. Franzén begagnade också
tillfället af en annan dikts införande i tidningen till att
förklara Edens-dikten som en dröm, anförande Baggesens
ord, att en dröm
"Meubleres ikke som en Stue:
den falder som den kan og ikke som man vil".
Då Åhlström intog detta poem i sina "Skaldestycken
satta i musik", yttrades i den af Höjer och 6. A. Silfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
