- Project Runeberg -  Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död / Andra delen. Under Gustaf IV Adolfs minderårighet. 1792-1796 /
444

(1873-1890) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

J. O. OXENSTJERNA OCH SKÖRDARNE!. 444

Båda, men synnerligast Bergklint, väckte och underhöllo hans

h&g för skaldekonsten; och för båda hyste han hela lifvet

*



igenom en stor tillgifvenhet. Till Upsala kom han redan
vid 12 &rs ålder med sin informator; men sina egentliga
universitetsstudier började han först vårterminen 1767. När
Gustaf III som kronprins hösten 1767 jemte sin mor besökte
Upsala och bevistade de akademiska öfningarne, blef
Oxenstjerna utsedd att försvara teser, som uppstält» med
anledning af enkedrottningens uppgifna fråga: "hvarföre stora
män i krigskunskap, statsklokhet och vetenskap uppkomma
mer i det ena, än i det andra tidehvarfvet". Detta
uppdrag utförde han med sä stor skicklighet, att den unge
prinsen förklarade honom sitt nöje, tilläggande: "Skada att
du icke heter Axel". Detta var första sammanträffandet
mellan dessa begge män, hvilka, förenade genom
tillgifvenhet, skulle hvar på sin väg gå till odödligheten. År 1766
blef Oxenstjerna hofjunkare vid drottningens hof; ingick i
kansliet 1767 och blef kanslist 1768; två år derefter sändes
han till Wien, att förestå kommissionssekreteraresysslan i
stället för den sjuke regeringsrådet v. Röök. Hans förhållande till
denne sistnämnde förbittrade hans vistande i den österrikiska
hufvudstaden. Sin vantrefnad uttalar han i skaldebrefvet till
Toll ("Arbeten" II s. 207) samt uti ett bref till Bergklint.

"Harmen fräter mina dagar,
Mitt öde föga mig behagar,
Jag svär, förargar mig och klagar,
Och lär mig snusa i min sorg" *).

») Detta bref; dat. d, 26 Dec. 1772 och infördt i Del. Arkiv XI s.
216—241, är synnerligen karakteristiskt for både lärare och lärjunge.
Oxenstjernas ädla sinnelag träder här fram i hela dess älskvärdhet,
och hans stora tillgifvenhet for läraren, äfvensom hans varma deltagande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svvitterhh/2/0464.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free