Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. O. OXENSTJERNA OCH SKÖRDARNE!.
445
Först 1774 hemkallades Oxenstjerna, blef d& andre
sekreterare i presidentskontoret samt s&som kammarherre
fästad vid Gustaf III:s hof. Befordringarne följde sedan
snabbare; inom 12 år var han riksråd, t. f. kanslipresident och
chef för utrikes ärendena4). Hvarken ovanlig
embetsmanna-duglighet eller öfverlägsna statsmannaegenskaper öppnade
för Oxenstjerna denna lysande bana. Då konungen lade
ledningen af Sveriges utländska politik i skaldens hand,
leddes han1 af personlig sympati och kanske äfven af önskan,
att, liksom Gustaf Adolf, hafva till sin förste minister en
Oxenstjerna, fastän denne "icke hette Axel". Han kunde
utan fara gifva efter för ett sådant infall, ty i grunden var
han sjelf sin egen utrikesminister, och lemnade helt visst
Oxenstjerna mera biträde, än denne lemnade honom. "Vid
chiffren, i rådskammaren, i hofsalarne, vid de lysande riks-
i dennes motgångar i befordringsväg, visar sig på det vackraste sätt.
(Då Wieselgren s. o. s. 215 säger, att Bergklint vid denna tid var
nära 50 år och fick pastorat först vid 60 års ålder, har han missräk-
nat sig på ett tiotal af år). Längre fram föreslog Oxenstjerna sin
gamle lärare förnyade gånger till ledamot af Svenska akademien; men
denne ansågs då för gammal.
4) Oxenstjerna blef 1778 riddare af nordstjerneorden och afsändes
samma år i hemlig beskickning till åtskilliga tyska hof, blef 1782 en
af rikets herrar samt kommendör af nordstjerneorden, 1783 öfverste
kammarjunkare, 1785 e. o. ledamot af kanslikollegium, ledamot af
Svenska akademien, riksråd och förordnad att jemte baron £. De Geer
förestå kanslipresidentsplatsen, hvarmed följde ledningen af utrikes
ärendena, var såsom utrikesminister konungen följaktig på fälttåget
i Finland, 1789 öfverste marskalk hos drottniugen, då han nedlade
sin befattning som kanslipresident, 1790 serafimerriddare samt
ledamot af regeringen under konungens frånvaro i kriget, 1792
riksmarskalk och ledamot i beredningen, hvilken senare befattning han efter
konungens död afsade sig, ehuru han qvarstannade vid hofvet; åren
1792, 1798, 1799 var han ledamot af t. f. regeringen.
Biksmarskalks-embetet nèdlade han 1801 och lefde sedan utan offentlig syssla; 1802
blef han ordenskansler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
