- Project Runeberg -  Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död / Andra delen. Under Gustaf IV Adolfs minderårighet. 1792-1796 /
474

(1873-1890) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

J. O. OXENSTJERNA. OCH SKÖRDARNE. 474

Oxenstjerna var till växten läng, smal, mager, och hade
en spirituel, nästan luftig gestalt. "Det låg något
obe-skrifligen fromt och kärleksrikt i de ädla, de fint bildade
dragen, men tillika blickade snillet som en himlagäst fram
ur det talande ögat"; så beskrifver honom Tegnér. Beskow
berättar, att han i sina pojkår ofta sett Oxenstjerna vid
besök hos dennes son: "han kom då standom in i sonens rum,
svartklädd, i strumpor och skor, stälde sig framför
kakelugnen eller gick några hvarf på golfvet, försänkt i djupa
tankar". Sedan såg Beskow honom under sitt Upsalavistande
på en middag hos prof. Fant. "Nu fick jag se honom i
sällskap", säger han, "den gladaste, älskvärdaste, som man
någonsin kan tänka sig. Allas uppmärksamhet var fast vid
honom. Han sade artigheter åt alla, dock så, att det icke
var artigheter, utan att man kunde taga åt sig det, eller
icke, berättade anekdoter, hade infallen. . . . Hvad som
bland annat förvånade mig, var den lätthet, hvarmed
hofmännen och skalden halkade öfver tvetydigheter och
slipp-righeter i de små historier, som han berättade. Han
kastade deröfver en slöja, som dock var så genomskinlig, &tt
man kunde se hvad man ville, men äfven fullkomligt
ignorera allt anstötligt. Jag har sedan hört Leopold berätta
och "causera" i samma stil och jag förmodar, att det var den
vanliga konversationstonen i Gustaf IILs förtroligare krets,
ty den var obeskrifligt rolig, utan att man precis kan säga
på hvad sätt" 6).

Hela sitt lif igenom hade Oxenstjerna att kämpa med
ekonomiska bekymmer. Efter föräldrarne ärfde han ickQ
någon större förmögenhet, och ehuru han sedan af en släg-

•) Beskow. Lefnadsminnen s. 19-20.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svvitterhh/2/0496.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free