Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. O. OXENSTJERNA. OCH SKÖRDARNE.
473
Utan all sådan kunde han dock icke lefva. Han bestämde
sig då for att öfversätta Det förlorade paradiset af Milton.
Med rätta kan man, med Tegnér, undra öfver detta val, då
det knappast kan tänkas någon skald mer olik Oxenstjerna,
än den djupe, manlige, dystre Milton. Men än mera
förundransvärdt är, att Oxenstjerna, med sin franska bildning,
kunde med sådan kärlek och beundran sätta sig in uti
ofvannämnda märkliga dikts anda ooh skönheter. Det, om
något, bevisar den gedigna halten och spänstigheten af
hans poetiska sinne. Yi hänvisa till Tegnérs teckning
af denna öfversättnings förtjenster. Både han och
Atterbom öfverensstämma deri, att denna tolkning, trogen till
anda, ord och ton, kan läsas som ett original. Det var år 1815
den utkom; Oxenstjerna var då 65 år gammal. Omedelbart
efter dess afslutande vände sig skalden till en mera beslägtad
sångarnatur, i det han påbörjade en öfversättning af Tassos
Befriade Jerusalem. Af denna dikts tjugu sånger har han
öfversatt tolf (1—9, 14—16). Dock tyckes det icke hafva
varit den åldrige öfversättarens afsigt att bringa arbetet till
slut; ty han skrifver till Leopold, omkring ett år före sin död:
Tasso är halffärdig: det vill säga 10 sånger af 20. Två sånger
vill jag göra ännu. De öfrige få fortsättas af någon annan.
Jag kan ej uthärda med Tassos öfriga 8 sångers eviga bataljer.
Min svaga själ stannar med 16:e sången hos Armide och låter Renaud
resa till sina bragder. Jag sörjer ej der min retraite, om jag der
omges af hennes förtrollningar och ljudet af Leopolds lyra. Man hvilar
ljufligt, när man hvilar mellan behagen ocli snillet. (Br. Arch. 11 s. 457).
Han hade likväl icke hunnit att vid detta arbete lägga
den sista fulländande handen, då han d. 29 Juli 1818, efter
en långvarig sjukdom, gick, såsom han sjelf skrifvit,
–-— "med menlöst räckta händer
att lyftas i sin faders famn".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
