Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
582
TVÅ TIDSKRIFTER.
den fulländning, de erhöllo under hans senare &r. Han höll
fast vid Kants uppfattning af det sköna, och för första
gängen läser man i svenskt tryck, att de fria konsternas
verk äro alster af inbillningskraften, sköna eller sublima,
allt efter deras förh&llande till förståndets eller förnuftets
naturliga verkningskrets.
Med fin iakttagelsegåfva och stor skarp sinli]ghet redogör Höijer for
olikheten emellan de gamle och nyare med hänseende till seder ocli
tänkesätt samt deraf beroende olikhet i språk och skrifart; han
påpekar olikheten emellan så väl bådas sätt att förvärfva kunskaper, som
dessa kunskapers art och omfång samt sättet att meddela dem, och
han framhåller naiviteten och enkelheten såsom egenskaper, hvilka på
grund af denna olikhet utmärka de gamle i motsats till de nyare. Han
betraktar sedan den nya vitterhetens förhållande till antikens. Han
finner det nödvändigt, att de europeiska folken efter medeltidens utgång
vände sig till antikens vetenskap och konst, hvaraf föranleddes försök
att imitera de gamle. Också ligger det i de vackra konsternas natur ett
rättfärdigande för en sådan imitation. Men i konsten är blott det
mekaniska lärbart, och inga konstverk frambringas genom regler; ehuru dock
de naturliga anlagen kunna väckas genom exempel samt odlas och ledas
genom imitation. Men man härmade de gamle blott i det yttre. "Efter
de hade episka poem med maskineri, tragedier med händelser ur deu
fabelaktiga historien, eller grundade på politiska händelser ifrån nu
okända regeringsmaximer o. s. v., så måste vi äfven hafva sådana’’.
Öfver denna imitation bryter Höijer stafven. De gamles
mästerstycken visa visserligen ofta en fullkornlighet, som vi icke kunna uppnå,
men derföre är icke deras företräde afgjordt. I)e gamles och nyares
vackra konster äro, med anledning af den ofvannämnda grundolikheten,
af så olika art, att de icke kunna mätas med hvarandra. Vi böra
derföre icke nu imitera de gamle, emedan vi äudock icke kunna efterbilda
dem i annat, än i det yttre, i sådana biomständigheter o*-h sådana
former, som förderfva våra konststycken, alldenstund de icke i dem passa
in. Men vi böra bevara, akta och studera den antika konsten, emedan
den genom sin enfald och renhet i stilen samt sin fullkomlighet i
utarbetning kan erbjuda medel att upp hjelpa en sjunkande smak. Höijer
till-lämpar sedan detta på vältaligheten och visar, att vi äfven på detta
område kunna och böra vara sjelfständiga.
Som vi finna, har Höijer här uttalat flera satser, hvilka
stå i strid med det herskande estetiska åskådningssättet;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
