Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
583 TVÅ TIDSKRIFTER.
liksom ock han här ännu icke gifver den gamla konsten ett
afgjordt företräde framför den nyare. •
Mot upplysningstidens sätt att uppfatta historien —
ßom bekant en bland dess svagaste sidor — uppträdde
Höijer i afhandlingen Om ett pragmatiskt a/handlingssätt i
historien (1796).
Vanligen hade nian satt historiens värde i dess nytta, och denna
nn man dels deri, att historien framhöll exempel till varning, ledning
-eller riktande af erfarenheten, dels deri, att hon beredde ett motgift
mot fördomarne. Höijer visar, att dessa fördelar äro rent tillfälliga
samt hafva, då de deraf hemtade lärdomar skola tillämpas, rätt
tvifvelaktigt värde. Endast om historien göres till verklig vetenskap, kan hon,
ntan fara af misstag, sammanbindas med våra behof. Historiens
egentliga uppgift är att gifva oss ett rigtigt begrepp oro det närvarande
tillståndet och om lagarne för menniskans framsteg, så väl i allmänhet,
som ock i den mån de blifvit bestämda af det förflutna och det
närvarande. Endast genom att lösa denna uppgift, kan historien bidraga
till menniskans förädling samt fä namn af pragmatisk. En
pragmatisk historia måste framfor allt vara sammanhängande. Men for att
kunna fatta sammanhanget, måste man känna ändamålet med
utvecklingen, och historiens ändamål finner Höijer ligga i förverkligandet af
menniskans väsende ; följaktligen måste idén om en fullständig odling
våra den, på hvilken all sammanhängande föreställning af menniskans
handlingar och öden bör grunda sig, och med afseende på hvilken all
berättelse derom bör inrättas och anordnas.
Denna snillrika afhandling öfversattes i Woltmanns"
Zeitschrift fur Geschichte und Politik", och, s&som det berättas,
skall den hafva hos Geijer väckt tanken pä och stadgat
planen för hans historieskrifning.
En liten uppsats, Hvad är Sensus Communis? (1796),
bär icke Höijers signatur, men är sannolikt författad af
honom. Den är närmast föranledd af Christiernins pockande
pä de gemensamma känslornas domsrätt.
Höijer, som uppfattar "gemensam känsla", rsensus communisrbon
sens", "sundt förstånd" såsom olika benämningar på samma sak, visar,
att man först då kan på den gemensamma känslan grunda en kunskap,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
